Barnfattigdomen står numera högt på den politiska dagordningen. Den fick stor plats i Håkan Juholts installationstal som nyvald partiledare. Anders Borg hakar på och man kan rent av få för sig att det råder politisk enighet om att barnfattigdomen ska bekämpas.
Målet måste vara att kvinnor ska kunna försörja sig själva.
Nalin Pekgul och Carina Ohlsson
Men barn blir inte fattiga av naturen och i synen på orsakerna upphör enigheten. Skillnaderna blir därmed också stora i synen på den politik som ska kunna bryta fattigdomen.
Att fattigdomen är starkt knuten till arbetslösheten är väl belagt och förnekas inte av någon. Bland människor som har stadig förankring på arbetsmarknaden är det än så länge få som är fattiga. Mot arbetslösheten har borgarna en universalmedicin som heter ökad lönespridning, det vill säga ännu lägre löner i botten på löneskalan. Medicinen förväntas även kunna råda bot på barnfattigdomen.
Medicinen har dock biverkningar. Med löner som inte går att leva på ser vi en klar risk att fattigdomen breder ut sig även bland dem som har ett heltidsarbete och att barnfamiljer fastnar i denna fattigdomsfälla. Det finns andra vägar att gå.
År 2009 inledde S-kvinnor en diskussion om det orimliga i att det finns fattiga barn i en rik välfärdsstat som Sverige. I vårt program om kvinnors livsvillkor visade vi på sambandet mellan barns fattigdom och kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden med osäkra anställningsförhållanden, deltidsarbete och låga löner.
Kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden leder till att sammanboende kvinnor i stor utsträckning blir ekonomiskt beroende av sina partner, trots att de förvärvsarbetar. Ensamstående kvinnor hamnar i fattigdom. I barnfamiljer med en ensam kvinna som försörjare hade, år 2008, ungefär var tredje hushåll en ekonomisk standard som var lägre än 60 procent av medianen för samtliga hushåll, det vill säga de var fattiga.
Tyvärr försvinner inte fattigdomen bland kvinnor när barnen blir vuxna utan följer dem hela livet. En fjärdedel av alla ensamstående kvinnor över 75 år lever i fattigdom.
Målet måste vara att kvinnor ska kunna försörja sig själva. Fackliga krav på kvinnolönepotter kan vara en väg att gå men även politiken påverkar kvinnans ställning i arbetslivet. Vi tänker då på föräldraförsäkringens utformning, den offentligt finansierade omsorgen om barn och gamla, och stödet till människor med funktionsnedsättning. Politiken kan antingen utformas så att den bidrar till att konservera en förlegad familjestruktur eller så att den radikalt bryter upp vägar mot nya jämställda förhållanden.
Två åtgärder är avgörande: för det första individualiserad föräldraförsäkring och för det andra utbyggd barnomsorg.
De generösa möjligheterna att överlåta dagar i föräldraförsäkringen framstår som märkligt i vårt individuella skatte- och transfereringssystem. När familjer väljer fritt tar mamman ut merparten av försäkringen. För unga kvinnor som tagit ut det mesta av föräldradagarna faller det sig också lätt att gå ner i arbetstid efter föräldraledigheten. När många unga kvinnor gör liknande val sätts stämpeln ”risk för hög frånvaro” i pannan på varje ung kvinna. Högre frånvarorisk påverkar anställningsvillkoren och bidrar starkt till att konservera löne- och inkomstskillnader mellan kvinnor och män.
Att individualisera föräldraförsäkringen skulle visserligen strida mot den rådande allmänna uppfattningen om kvinnors och mäns livsuppgifter, men skulle kunna bli den hävstång som förändrar dessa normer i riktning mot ett jämställt familjeliv och ett jämställt arbetsliv.
Många kvinnor, som redan i dag vill arbeta heltid, kan inte göra detta eftersom de saknar barnomsorg. Om barnomsorgen byggs ut så att det i realiteten blir möjligt för alla föräldrar som så önskar att arbeta heltid kommer många kvinnor att ta vara på den möjligheten. Utbyggd barnomsorg innebär att barngrupperna blir mindre och personaltätheten ökar så att barn kan få en god omsorg under en längre tid på dagen än i dag.
Mammor ska inte tvingas gå ner i arbetstid för att barnen inte orkar vara på förskolan. Utbyggd barnomsorg innebär också att förskolan kommer att vara öppen för föräldrar som arbetar kvällar, helger och nätter.
Fler kvinnor som arbetar heltid kommer att förändra uppfattningen om vad kvinnor och män kan och bör göra. Ändrade familjenormer att leda till att ännu fler kvinnor söker heltidsarbete samtidigt som männen tar större ansvar för omsorg och hushållsarbete.
NALIN PEKGUL
ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet
CARINA OHLSSON
vice ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet, riksdagsledamot
