Tre LO-utredare skriver om en alltmer polariserad arbetsmarknad med minskade möjligheter att åter nå full sysselsättning ( Brännpunkt 14/11). Men frågan måste ställas – hur ska vi kunna uppnå det när LO-förbunden själva driver krav som i praktiken går i motsatt riktning?

LO:s avtalskrav för avtal 2013 innebär höjda lägstalöner och krav på att ytterligare utjämna en redan mycket sammanpressad lönestruktur. Sverige har OECD:s lägsta lönespridning. För just dem som LO-utredarna säger sig vilja värna, de med kort utbildning, innebär lönekraven att det blir ännu svårare att få arbete när de lågproduktiva jobben slås ut och konkurrensen om jobben ökar med personer med längre utbildning eller större erfarenhet.

Varslen ökar kraftigt i Sverige, och arbetslösheten för dem som står långt från arbetsmarknaden eller saknar erfarenhet har blivit ett allt större problem. Det är ett allvarligt läge som ställer stora krav på både arbetsgivarnas och fackens konstruktiva förmåga. ”Lösningen” kan inte vara att på något sätt förbjuda en oönskad verklighet.

Att kunna anpassa en verksamhet efter efterfrågan är nödvändigt och ger säkrare och tryggare jobb. Men många av de krav på ytterligare reglering av arbetsmarknaden som LO driver leder till mindre möjligheter för företag och verksamheter att kunna anpassa sig.

LO är pådrivande för ytterligare begränsningar av möjligheterna att anställa på visstid och har agerat för att begränsa möjligheterna att anlita bemanningsföretag.

Samtidigt vet vi att deltidsjobb, tillfälliga jobb eller jobb på bemanningsföretag är språngbrädan in på arbetsmarknaden och till den tillsvidareanställning somfortsatt är normen på arbetsmarknaden. Varje år är det 400 000 personer, eller en tredjedel av dem som har deltidsjobb eller tillfälliga jobb, som går till ett fast heltidsjobb.

Slutligen, det finns i Sverige klara lagregler som motverkar lönedumpning; en förutsättning för att en person från ett land utanför EU ska få arbetstillstånd i Sverige är att lön, allmänna villkor och försäkringar inte får vara sämre än vad som gäller enligt kollektivavtal eller är normalt inom branschen.

KARIN EKENGER

arbetsmarknadsexpert Svenskt Näringsliv

CARINA LINDFELT

chef arbetsmarknadsavdelningen Svenskt Näringsliv