Centerpartiet har problem med väljarna. Partiet har en akut kris och måste omedelbart visa på tydlighet och handlingskraft. Tanken med dagens regeringsombildning är att en sådan skall bidra till detta.
Lööfs strategi är att centern skall vara ett allmänborgerligt parti, inte primärt ett miljöparti.
Jenny Madestam
Att byta ut delar av Centerpartiets regeringslag skickar viktiga signaler till väljarna om att det nu skall bli förändring och förnyelse, en nystart.
Att Maud Olofsson lämnar och Annie Lööf träder till som näringsminister är inte märkligt. Att en före detta partiledare stannar kvar i regeringen är inte speciellt lyckat. Den nya ledaren måste ges möjlighet till egen profilering och en egen plats i strålkastarljuset.
I förhandsspekulationerna har diskussionen handlat om Lööf skulle inta posten som näringsminister eller miljöminister. Valet mellan dessa kan sägas handla om att spetsa eller bredda centerpartiet. Med miljöministerposten skulle Lööfs strategi bli att spetsa till centerpartiet till ett nytt miljöparti. En sådan starkare profilering kan ge en viss mängd röster men kanske aldrig de tjugo procent som ledande centerpartister talat om.
Som näringsminister däremot får Lööf en tyngd och status i regeringen vilken är betydelsefull i ambitionen att bli tuffare i alliansen men också i strävan efter att synas och höras i media. Men detta betyder också att Lööfs strategi är att centern skall vara ett allmänborgerligt parti, inte primärt ett miljöparti.
Med näringsfrågorna kan Lööf dessutom värna om den enskilda företagaren, om individen, vilket varit en viktig grundidé i Lööfs ”Värnamoliberalism”. Likaså kommer hon sannolikt koncentrera sig på att underlätta för entreprenörer och företagare, i sann liberal anda.
Lööfs ideal är de småländska småföretagarna och dessa kan nu bli rollmodell för vilket Sverige Lööf vill forma som näringsminister.
Med Lena Ek som ny miljöminister är dock sannolikt tanken att även miljöfrågorna skall finnas med i det nya breda centerpartiet. Inte minst vill Lööf förmodligen göra klart för övriga i alliansen och väljarna att centern äger miljöfrågan i regeringen. Ek bedöms ha den erfarenhet och pondus som krävs, och som Carlgren saknade, för att visa att Centerpartiet är grönt. Att Ek var en av Lööfs största supporters i partiledarvalet bidrar naturligtvis också till att Ek lyfts in i regeringen.
Anna-Karin Hatt får en bredare portfölj som it- och energiminister, och detta beslut skickar viktiga signaler till både det egna partiet och väljarna om att Lööf är en lagspelare. Trots att Hatt var främsta konkurrent i ledarvalet befordras hon nu till en tyngre position i regeringen. Hatt har ett brett stöd i centerpartiet vilket Lööf helt enkelt inte kan bortse ifrån.
Eskil Erlandsson är mannen som för många personifierar centerpartiet, vilket än mer förstärks av rollen som landsbygdsminister. Den här typen av personer är oerhört viktiga för Lööf att ha med på nya centertåget. Erlandsson står delvis för det som traditionellt förknippats med centern och vilken inte kan bortses ifrån, även om ambitionen nu är att styra in i framtiden. Erlandsson blir här en viktig länk mellan det som uppfattas som det nya och det mer traditionella.
Att Lööfs centerlag består av tre kvinnor och en man kan också det vara en viktig signal. Lööf vill, precis som sin föregångare Maud Olofsson, lyfta fram kvinnor på centrala positioner. Det nya centerpartiet är inte bara allmänborgerligt, företagarvänligt, grönt och landsbygdsorienterat – det är även jämställt.
JENNY MADESTAM
statsvetare vid Stockholms universitet
