I valrörelsens elfte timme blir perspektiven allt mer kortsiktiga. Löften ställs ut om både ökade offentliga utgifter (till exempel höjd A-kassa, höghastighetståg och fler lärare) liksom sänkta skatter (till exempel nytt steg i förvärvsavdraget, höjd brytpunkt och utökat rot).
Det innebär i sin tur att en viktig fråga helt glömts bort – de nuvarande offentliga utgifterna. Vore det inte möjligt att minska dem för att ge plats för nya satsningar?Den offentliga sektorn i Sverige omsätter i storleksordningen 1500 miljarder kronor. Tanken att varje krona används effektivt eller till rätt sak är inte rimlig. Istället finns allt fler studier som visar på betydande möjligheter till att göra offentlig verksamhet mer effektiv.
Kostnaden för kommunernas kärnverksamhet varierar nämligen mycket kraftigt, hur man än mäter. Studerar vi kommuner som är relativt lika varandra hittar vi stora skillnader. I till exempel Jönköping kostar en barnomsorgsplats 19 procent mer än i Halmstad och i Uppsala kostar en plats i äldreomsorgen 109 procent mer än i Västerås. Specialistsjukvården är (kostnad per konsumerad DRG-poäng) drygt 41 procent dyrare i Uppsala än i Skåne. För att ta några av väldigt många exempel.
Det andra viktiga konstaterandet är att dessa kostnadsskillnader inte kan förklaras med skillnader i kvalitet. Det råder stor enighet bland dem som studerat saken att höga kostnader och hög kvalitet i välfärden inte alls är samma sak. Istället är det avgörande hur verksamheten sköts. En verksamhet som sköts bra har ofta också kontroll över ekonomin. I misskötta verksamheter rullar pengarna lätt iväg.
Vad skulle det innebära om alla kommuner kunde effektivisera sin verksamhet så att kostnaderna hamnade på samma nivå som i den kommun som ligger på 15:e plats vad gäller kostnader? Jo, i storleksordningen 40 miljarder kronor att sänka skatten med eller att satsa på andra områden. Tuffare jämförelser visar på möjliga effektiviseringar på 100 miljarder i bara den primärkommunala sektorn. Det viktiga är inte siffrans storlek – den kan man alltid träta om – utan att vi på ett systematiskt sätt börjar jobba för att hela offentliga sektorn ska börja effektivisera sin verksamhet.
För att kunna göra det är det viktigaste att politikerna inser att det konkreta effektiviseringsarbetet aldrig kan genomföras centralt. Politiker och tjänstemän kan inte kommendera ett sjukhus, daghem eller äldreboende till att fungera bättre. De har helt enkelt inte verktygen eller kunskapen. Alla försök som gjorts avskräcker och leder istället till sämre kvalitet. Effektiviseringsarbetet måste istället tänkas ut och utföras av sjukhuschefen, avdelningsläkaren eller daghemsföreståndaren i samarbete med personalen.
Men att det är så betyder samtidigt inte att politikerna är maktlösa. Ett typiskt drag hos kommuner och landsting som lyckats är nämligen en tydlig politisk målsättning om att effektivisera. På statlig nivå innebär det till exempel att det är dags att sluta dalta med kommuner som inte sköter ekonomin. Att bara hälla mer pengar över kommuner i form av statsbidrag kan möjligen bidra till att avhjälpa en akut kris men leder sällan till det man önskar, en varaktig förbättring av kvaliteten. Risken är istället stor att pengarna går till diverse sidoverksamheter eller helt enkelt till ökad byråkrati. Tävlingen mellan riksdagspartier att ösa mer statliga pengar över kommunerna måste upphöra.
De extra miljarder som sköts till i panik under finanskrisen är ett bra exempel på en misslyckad satsning. Kommunsektorn som helhet går detta år mot ovanligt stora överskott. Prognosen pekar på ett överskott om minst 20 miljarder.
Kömiljarden – en satsning på att stimulera landstingen att minska patienternas väntetider inom vården – är däremot ett intressant exempel på hur ett mindre bonussystem kan dra igång ett arbete med att förbättra en verksamhet. Den erfarenheten borde användas i större sammanhang. Vi borde införa en ny form av statsbidrag där kommuner som lyckas med att öka effektiviteten (höjd kvalitet med lägre kostnader) tjänar på det. Även pengsystem, där människor själva får möjlighet att välja bort offentlig service där de inte är nöjda med kvaliteten kan göra stor nytta.
Självklart är det inte enkelt att få till alla de förbättringar som behövs för att vi ska kunna få ut mer för skattepengarna. Men vi har inte råd att inte försöka, annars riskerar valfläsket förr eller senare att ta slut.
ROBERT GIDEHAG
vd Skattebetalarnas förening
