Representanter för LO hävdar (30/4) att det inte finns något samband mellan arbetslösheten bland unga och nivån på ingångslönerna. Det är ett djärvt påstående, inte bara för att det strider mot intuitionen. Det innebär också att man förnekar vad forskningen visar.
Författarna hänvisar till en studie som LO gjort, men vars slutsatser går på tvärs mot rapporter från bland andra OECD, Konjunkturinstitutet och Långtidsutredningen.
Fakta är att inget annat OECD-land har så liten skillnad mellan ingångslön och medelinkomsttagarens lön. Det innebär att den som har kort eller ingen erfarenhet konsekvent förlorar kampen om ett ledigt jobb mot den som är fullärd. Dessutom försvinner många enklare jobb.
Det krävs mycket vilja för att hävda att vår höga ungdomsarbetslöshet inte har något samband med höga ingångslöner och små löneskillnader. Hur många vill betala i princip lika mycket för en oerfaren 20-årig hantverkare som för en med 15 års erfarenhet?
Att LO förnekar att lönenivån för oerfarna personer har någon betydelse är en signal om att man enbart bryr sig om de som redan finns inne på arbetsmarknaden. Det är illavarslande inför den kommande avtalsrörelsen.
Tre faktorer utmärker länder med hög ungdomsarbetslöshet, enligt internationella studier: Hög nivå på anställningsskyddet, brist på praktikplatser samt hög nivå på lägstalönerna.
LO riktar in sig på sambandet mellan brister i utbildningen och ungdomsarbetslöshet. De bortser från att det är kombinationen av att många inte fullföljer sin utbildning och världens högsta ingångslöner som skapar den förödande ungdomsarbetslösheten.
Det kommer alltid finnas personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Om lägstalönerna, lönegolvet, ligger på en nivå som överstiger deras konkurrenskraft får de svårt att få jobb, även om de har en gymnasieutbildning. Lönegolvet blir ett alltför högt första trappsteg på den lönetrappa vi vill att så många som möjligt ska kunna klättra uppför.
CHRISTER ÅGREN
vice vd Svenskt Näringsliv
