Debatten om hållbara matval handlar idag nästan uteslutande om kött (Brännpunkt 13/12). Naturvårdsverket har nyligen publicerat en rapport om köttkonsumtionens klimatpåverkan och styrmedel för att minska konsumtionen. Man utgår från att vi i Sverige måste minska vår köttkonsumtion av klimatskäl. Frågan är bara vilka styrmedel som ska tillgripas. Avgränsningarna i rapporten är klara; man diskuterar inga andra åtgärder för att minska växthusgasutsläppen i Sverige än minskad köttkonsumtion, kvantifierar inte hur stor utsläppsminskade effekt olika styrmedel skulle få och inkluderar heller inte andra livsmedelsgrupper där en minskad konsumtion skulle leda till utsläppsminskningar. Därför är det märkligt att man föreslår att styrmedlen också måste styra bort konsumtion av ost.

Ost har förvisso en högre klimatpåverkan per kilo produkt jämfört med exempelvis grönsaker och fläskkött. Men det har också skumgodis. Och till skillnad mot skumgodis bidrar ost med nyttigheter som kalcium och vitaminer. Naturvårdsverket jämför bara utsläppen av växthusgaser per kilo produkt och drar utifrån det slutsatser kring hur vi ska äta. Utan att diskutera vilken näring vi får i relation till mängden utsläpp. Det är en allvarlig brist. För livsmedel är inte alltid utbytbara ur näringssynpunkt.

Det stämmer att ett kilo kött har högre växthusgasutsläpp än ett kilo bönor, ris högre utsläpp än potatis och att mjölk har högre utsläpp än läsk. Men att ersätta mjölk med läsk är minst sagt en dålig idé näringsmässigt. Man kan förstås hävda att det går att lösa genom att tillsätta vitaminer och mineraler som vi gör till exempel i sojadryck eller vitaminberikat bubbelvatten. Men alla dessa tillsatser innebär också utsläpp av växthusgaser och den klimatpåverkan är idag inte kvantifierad. De tvärsäkra förespråkarna för att en vegankost ska rädda klimatet har en hel del kvar att bevisa. Särskilt när vi tar med perspektivet hur alla grupper i samhället ska få i sig tillräckligt med näring.

Det är dags att börja nyansera debatten om hur vi kan äta hållbart. Mat är något vi behöver, på riktigt, till skillnad från så mycket annat som vi unnar oss.

Låt oss därför undvika alltför förenklade diskussioner. Som att bara jämföra olika livsmedels klimatpåverkan per kilo produkt utan att ta hänsyn till vilken näring de ger oss. Eller förledas att tro att allt är frid och fröjd om vi bara tar bort vissa baslivsmedel ur kosten. Näringen måste ju komma någonstans ifrån. Risken är att vi hamnar fel om vi föreslår kostförändringar utan att ha gjort hela analysen. Det har varken folkhälsan eller klimatet råd med.

ANNA-KARIN MODIN EDMAN

miljöexpert, Svensk Mjölk