Ett återkommande tema är att pressens bevakning av politiker är omänskligt hård och att detta kan leda till våra främsta förtroendevalda väljs bland stålmän med förkrympt känsloliv. Detta är inte sant. Enstaka grova övertramp från pressens sida förekommer och skall påtalas, men generellt sett har vi inte någon omänsklig och omotiverad exponering av de högsta politikernas liv och leverne. Det tycks ingå i dramaturgin att massmedierna i slutakten skall sucka över de gräsliga murvlarna – hos vissa konkurrenter – som inte vet någon hut.

Om jag inte minns fel har Sven Otto Littorin arbetat på PR-byrån Kreab. Det är bara att erkänna att han täckte sin reträtt från ministerposten på ett professionellt sätt. Om man hänvisar till ”privata skäl” ligger det i sakens natur att inte närmare redovisa vilka omständigheterna är – för då är de ju inte längre privata. Littorin valde att offentliggöra de privata skälen, inte av hänsyn till Emma, Gustaf och Arvid, utan av hänsyn till sitt parti. På så sätt blev avhoppet strax före ett val mer ursäktligt och förståeligt för allmänheten. Samtidigt kom hans presskonferens att illustrera det komplexa, symbiotiska förhållandet mellan medierna och politikerna.

Vi skall inte ha känslokalla stålmän som statsråd. Det innebär naturligtvis att det emellanåt händer att ett statsråd inte orkar med uppgiften; det kan bero på en uppslitande skilsmässa, sjukdom i familjen, alkoholproblem etc. Det vore bra om dessa avgångar kunde avdramatiseras. När Stockholms finansborgarråd avgick av personliga skäl var arbetsuppgiften omänskligt omfattande, när Littorin avgår är det fel på medierna.

Varför inte bara erkänna att ibland hamnar människor i en sådan livssituation att de inte orkar med och kan sköta en ytterst krävande uppgift. Då måste man avgå eller ta en ”time out”. Det inget märkligt med det. Men i det politiska spelet kan man inte bara förklara att man inte räckte till. Det krävs andra förklaringar som att uppdraget var omänskligt och felkonstruerat eller att mediebevakningen var outhärdlig eller att de politiska konkurrenterna uppträdde på ett skamligt sätt.

PÄR-ARNE JIGENIUS

F d Allmänhetens pressombudsman