Vi har förståelse för att jämställdhet i allmänhet och föräldraförsäkringens utformning i synnerhet kan upplevas som en läskig politisk fråga för en del konservativa politiker och debattörer. Därmed kommer det inte som någon överraskning att de vill måla upp olika rökridåer om socialism, idétorka eller brist på valfrihet.

Fungerande familjer är en av de viktigaste kuggarna för att samhället ska fungera. Samhället bygger till stor del på det. Men vi ska inte romantisera kring familjen som den perfekta enheten. Det är att förenkla verkligheten och förminska problematiken. Det finns olika familjer. Familjen består av individer. Det är tydligt för alla att det får stora konsekvenser att vi idag har ett ojämställt uttag av föräldradagarna. Konsekvenser för kvinnor, för män och för barn. Staten är genom föräldraförsäkringens utformning ytterst ansvarig för dessa konsekvenser.

Vad som är bäst för barnet har debatterats. Föga förvånande hävdar tillskyndare av Status Quo att det är bäst för barnet om familjen får bestämma om dagarna. Vi håller med till viss del. Vi tror att barnet mår bäst av lika tillgång till sina föräldrar. Dagens system har också har försökt uppmuntra till det, genom till exempel pappamånader och jämställdhetsbonus. Men vi menar att det krävs mer. Hur länge är vi politiker beredda att sitta med armarna i kors och vänta för att ska barnen tidigt i livet ska få lika närvaro av föräldrarna?

Liberalism får aldrig reduceras till att handla om att överlåta förmåner till varandra. I alla liberala system är det individen som är grunden både vad gäller rättigheter, skyldigheter och förmåner. Föräldraförsäkringen utgör idag ett undantag från den principen men stämmer däremot väl in i en konservativ lära där familjen – inte individen – är samhällets byggsten. Ingen hindras att välja hur mycket denne ska ta ut av en delad föräldraförsäkring. Det är överlåtandet som vi stegvis vill ta bort för att det leder till orimliga konsekvenser.

Vi håller med om att bra politik avgörs utan politiker vid Sveriges köksbord. Men tillåt oss också påminna om att köksborden inte utgör den minsta enheten för beslutsfattande i Sverige. Den enskilda individens rättigheter och val måste också försvaras. Köksbord kan också se olika ut i vårt avlånga land och vid dessa köksbord sitter individer. Familjekonstellationer kan också se olika ut och kan dessutom ändras över tid. Faktum är att besluten vi tar som individer på köksbordsnivå ju är ganska styrda av de system staten har utformat. Staten sätter en standard och skapar ett mönster som sedan får konsekvenser längre fram i livet. Oftast genom hela livet när det gäller föräldraförsäkringen.

Centerpartiet är ett parti som vilar tryggt på frihetlig grund. En avgörande fråga vid varje beslut som tas bör vara: Ger detta den enskilde individen större eller mindre möjligheter att bestämma över sitt liv? Centerpartiet har, som flera debattörer i olika forum betonat, historiskt sett stått upp för den enskilda människan och varit starkt emot kollektivistiska lösningar som begränsar individens makt. Det kommer vi att fortsätta med. Därmed är det inget konstigt att det är just Centerpartiet som väcker frågan om hur det står till med individens rättigheter i det föräldraförsäkringssystem som staten skapat.

Debatten kommer med all säkerhet att fortsätta fram till Centerstämman i Åre i september. Vi är intresserade att diskutera grundproblematiken i utformningen av dagens föräldraförsäkring, som finns redovisad i vår artikel på Brännpunkt 14/8. Låt oss diskutera problematik och möjliga lösningar istället för att hemfalla åt pseudodebatter.

ANNIKA QARLSSON (C)

riksdagsledamot

FREDRICK FEDERLEY (C)

riksdagsledamot

MARI-LOUISE WERNERSSON (C)

ledamot av partistyrelsen och kommunråd

MUHARREM DEMIROK (C)

ledamot av partistyrelsen och kommunalråd