Amelia Andersdotter

Att inte ens försöka påverka lagstiftningen, Folkpartiets nuvarande strategi, är ett ännu större svek.

Amelia Andersdotter

På måndagen anordnar Europahuset i Stockholm en debatt om den högaktuella dataskyddsförordningen som kommer reglera personuppgifter i hela Europa. Där diskuterar jag och Cecilia Wikström framtiden för alla svenska medborgares grundläggande rätt till privatliv. Denna rättighet har etablerats i Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter under en tidsperiod då alla europeiska samhällen var akut medvetna om riskerna med bristande skydd för privatlivet för medborgarna. Sedan Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter skrevs har flera generationer svenskar fått lära sig i skolan, genom medier och i samhället att privatlivet är någonting bra. Någonting som vårt samhälle behöver för att fungera.

Olyckligtvis har europeiska liberaler i Europaparlamentet, där Cecilia Wikström och Folkpartiet ingår, valt att gå en annan väg när EU nu skriver om sin personuppgiftslag. Man väljer att avreglera och systematiskt ta bort alla former av privatlivsskydd i unionens grundläggande lagstiftning för privatliv och integritet. Att få veta, hindra eller lämna samtycke att våra personuppgifter hanteras av andra ska inte längre vara möjligt. Deras tanke är att företag och myndighet på egen hand och av sin egen godhet ska inse att privatliv är någonting bra som medborgarna behöver.

Historien berättar, som alla som gått i svenska skolor vet, någonting annorlunda.

Cecilia Wikström har tidigare sagt att hon vill hitta rätt balans. Enligt hennes politiska kollegor i Bryssel är den balansen att företag och stater genom att se ljuset ska uppleva vår rätt till privatliv som viktig. Men privatliv är någonting som varje privatperson har, och ingenting som andra lätt kan relatera till. Vi har sett det i FRA-lagen och Ipred, men också i fallen med Tieto, Mama Mia, Folksam och Nordea. Det är en orimlig tanke att de flesta stora organisationer i samhället plötsligt ska nå insikten att någon annans grundläggande rättighet skadas av den egna verksamheten. Den balanserade lag vi behöver är en lag som sätter medborgarens intressen och medborgarens rättigheter i centrum – en lag som liberalerna just nu inte försvarar.

Personuppgiftslagarna är viktigare nu än någonsin tidigare. Idag är många offentliga verksamheter överlagda på privata företag. Det gäller inte minst informationshantering som nästan uteslutande drivs av den privata sektorn. Därför behöver vi en stark lag som inkluderar den privata sektorn, och säkerställer våra rättigheter även där.

Det finns möjligheter för svenska liberaler att säga till i Bryssel. De kan vända sig till sin gruppledare, den belgiska liberalen Guy Verhofstadt, och be honom säkerställa att den egna politiska gruppen för en balanserad debatt. De kan vända sig till de brittiska liberalernas huvudman, Sir Graham Watson, och be honom göra tydliga ställningstaganden för europeiska medborgares grundläggande rättigheter. Det enda de inte får göra i dagsläget är att vara tysta. De måste höja rösterna nu, innan våren är över. Sen är det för sent.

Om de misslyckas är det ett svek mot de svenska medborgare som får se sina grundläggande rättigheter urvattnade och borttagna av den amerikanska staten och de amerikanska företagen. Och att inte ens försöka påverka lagstiftningen, folkpartiets nuvarande strategi, är ett ännu större svek. Det borde vara understående varje svensk liberal att på sådant sätt sälja ut sina väljare till främmande makt.

Så min fråga till Cecilia Wikström idag är: kommer Folkpartiet stå upp för rätten till privatliv eller passivt titta på när Europas medborgare förlorar den rätten?

AMELIA ANDERSDOTTER

Europaparlamentariker, Piratpartiet