Vi kan inte vänta längre nu. Två månader har gått sedan beskedet om att Astra Zeneca avvecklar sin forskning i Södertälje med 1200 personer som får lämna företaget. En månad återstår nu innan kompetensen börjar slussas ut från företaget.

Därför måste vi nu lägga korten på bordet: Vi har inte förtroende för regeringens samordning. Vi kräver att regeringen utökar mandatet och tillsätter en person med förmåga att leda utvecklingen i den riktning som alla säger sig vilja gå, även regeringen.

Det var med glädje vi tog emot budskapet att regeringen tillsatte en särskild samordnare, Lars Leijonborg, omedelbart efter Astra Zenecas besked om att lägga ner sin forskning i Södertälje. Beskedet kom bara några veckor efter att företagets hela forskningsanläggning i Lund stängts ner och på presskonferensen framkom att även anläggningen i Mölndal skulle beröras.

Vi såg därför regeringens snabba agerande som ett tecken på att man denna gång förstått att det inte främst handlade om 1200 jobb i Södertälje, utan om en strukturomvandling i hela landet som kräver ett samlat ansvarstagande och en nationell åtgärdsplan. Vi vet nu att vi hade fel. Lars Leijonborg saknar mandatet från regeringen och den egna insikten i komplexiteten att leda en omställning. Han har visat brist på ledarskap och engagemang inför uppdraget.

I en skrivelse ställd till oss anställda på AstraZeneca, som svar på de konstruktiva förslag vi tidigare lagt fram, skriver Lars Leijonborg: ”Därför bör ni och det omgivande samhället kräva att AstraZeneca genomför denna avveckling i sådana former att så många som möjligt av medarbetarna kan hitta ny sysselsättning”.

Vi har utgått från att det är regeringens uppgift att värna om de gemensamma värdena i vårt samhälle. Vi har en regering som i sin tur har myndigheter eller andra institutioner till sitt förfogande för att hjälpa till att lösa denna typ av problem.

Det är lätt att tro att vi som anställda framförallt värnar om våra jobb. Självfallet är vi måna om att kunna försörja våra familjer och få användning av vår kompetens även framöver. Både företaget och vi anställda värnar om att de nyckelkompetenser som finns i anläggningen i Södertälje tas tillvara för framtiden. De forskningsmiljöer som finns inom företaget är oerhört högklassiga, påkostade och moderna. Det borde därför finnas ett gemensamt intresse av att dessa tas tillvara.

Våra åtgärdsförslag har handlat om hur en ”joint venture”-lösning kan skapas för hela eller delar av anläggningen, exempelvis i form av en stiftelse, hur kompetensen ska kunna fångas upp med en rad olika medel och hur befintlig kompetens kan länkas in i ny affärsverksamhet. Våra förslag har tyvärr bemötts enbart med välvillig förståelse.

Frågan är dock betydligt större än så. Framför allt ställer vi oss frågan: vilket samhälle vill vi leva i? Vi föreslår att den nationella strategin efter 12 år (!) förnyas. Vi vill att Sverige även i framtiden ska kunna stoltsera som en välstånds-, forsknings- och industrination. Ett land med hög sysselsättning och kompetensnivå och som tar ansvar även för sina sjuka och gamla.

Astra Zenecas forskningsverksamhet är lika stor som hela Karolinska institutet. Life science är en industri som bringat in många miljarder årligen till den svenska välfärden. Vi har lyssnat på hela det etablerade samhällets uttryckliga önskan om att life science ska vara en stark sektor även i framtiden. Skingras kompetensen, skingras möjligheterna.

Vi är dock övertygade om att den förändring vi nu drabbas av varken är isolerad till Astra Zeneca eller ens till life science-branschen. Det vi ser är i stället en strukturomvandling inom industrin på global nivå och som kräver anpassning på nationell nivå. I tider av stora förändringar är det också viktigt att ifrågasätta rådande balanser mellan exempelvis privat och gemensamt.

Engagemanget är mycket stort från det omgivande samhället. Men det krävs samordning. Det räcker inte med olika aktörer som knyter bilaterala överenskommelser vid sidan av. Hela sektorn hänger samman som trådarna i ett känsligt ekosystem. Nu har en stor störning inträffat som går att reparera. Men görs inget kan hela systemet skadas. En positiv omställning kräver en färdplan som omfattas av många parter, men som samordnas under ett ledarskap. Låt oss säkra att kvarvarande delen av Astra Zeneca i Mölndal och hela sektorn går ett bättre öde till mötes.

Vi ropar inte på fri tillgång till statens medel, tvärtom. Regeringens främsta uppgift är att sätta på sig ledartröjan och agera med ett samlat mandat.

Det finns bara en legitim part som kan föra förhandlingar och det är regeringen. Då life science inte bara är forskning måste ett mandat till en ny samordnare utgå ifrån hela regeringen, inklusive närings- och finansministrarna - inte bara utbildningsministern. Vi vill att regeringen skyndsamt fattar beslut om att utse en ny samordnare, med regeringens tydliga mandat att leverera framtidsinriktade lösningar. Det ska vara en person med god erfarenhet av hur omställning kan ske och med god kännedom om hur företag och myndigheter fungerar.

IVAR DE LA CRUZ

ordförande Akademikerföreningen, Astra Zeneca, Södertälje

MALIN LINNÉR

klubbordförande Unionen, AstraZeneca, Södertälje