Annika Qarlsson (C) tycker att det är bra att det trixas med hus-avdraget så att det även kan gälla läxhjälp ( Brännpunkt 12/11). När avdraget för hushållstjänster infördes var argumentationen att det handlade om tjänster som människor utan större yrkesutbildning kunde utföra och att fler korttidsutbildade skulle komma in på arbetsmarknaden. Ifråga om läxhjälp skrev regeringen i sin proposition (2006/07:84 s. 43): ”Däremot bör anlitande av en privatlärare eller liknande för barnets räkning inte omfattas. I detta fall är det fråga om sådant arbete som kräver specialistkunskaper och som normalt sett inte utförs av hushållen själva. Det är därför inte fråga om omsorg eller tillsyn utan om undervisning. Det får vidare antas att det är vanligast att sådant arbete utförs på den vita marknaden.”

Jag kan konstatera att regeringen bytt fot i frågan. Hus-avdraget ska kunna användas för specialisttjänster utförda av högutbildade som egentligen inte har några problem att få jobb.

Men än värre är naturligtvis den klassprägel förslaget har. Blir avdraget verklighet är det fullt möjligt att en gymnasielärare hälsar sina nya elever med: Skolans resurser har krympt år för år så vi kan inte erbjuda så mycket lärarledd undervisning. Men jag har en F-skattsedel och de av er som har föräldrar som har råd att anlita mig får avdrag på skatten så att jag kan hjälpa er till bättre betyg.

Sällan har väl ett politiskt förslag i Sverige varit så inriktat på att öka klyftorna och på ett så viktigt område – våra barns rätt till likvärdig utbildning.

Därför är det kanske inte så konstigt att de enda som är för förslaget är företag som tjänar pengar på det. Lärarnas organisationer fick inte ens yttra sig – det säger en hel del.

Efter att Jan Björklund offentligt deklarerat sitt ljumma intresse och borgerliga ledarskribenter ifrågasätter det är det nu bara Centerpartiet och Sverigedemokraterna som egentligen helhjärtat tycks stå upp för förslaget.

LEIF JAKOBSSON (S)

vice ordförande Skatteutskottet