Man övertolkar den tecknade barnpornografin och förflyttar fokus från de verkliga övergreppen.

Björn Sellström

På onsdag tar Högsta domstolen upp det så kallade Mangamålet. Om domen mot mangaexperten Simon Lundström står fast riskerar fokus att flyttas från bekämpande av bilder och filmer av verkliga övergrepp på barn till diskussioner om vi ska bedöma tecknande fantasifigurer som barnpornografi eller konst. Låt oss i stället avgränsa den tecknade barnpornografin till bilder som föreställer barn som barn ser ut.

Jag är tveksam till hur en fällande dom ska gagna de barn som utsätts för riktiga övergrepp som dessutom dokumenteras. Frågan har ett högt principiellt värde för hur rättstillämpningen i fortsättningen ska föras.

Lundström dömdes i såväl tingsrätt som hovrätt för innehav av barnpornografi. Innehavet bestod, enligt tingsrätten i Uppsala, av 52 bilder som bedömts som barnpornografiska varför man dömde Lundström för ringa barnpornografibrott till dagsböter, en dom som hovrätten sedan fastställde, men med en minskning av innehavet till 39 bilder.

Vad menas då med ”skildring av ett barn”? För att vara barnpornografisk ska bilden enligt lagstiftaren ”skildra ett barn på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften” och det råder inga tvivel om att bilderna som avses i det här målet är sexualiserade. Men är det skildringar av barn?

I domen kan man läsa att Lundström anser att bilderna föreställer ”människoliknande varelser”, därmed inte sagt att han anser att de skildrar barn. Detta är en principiellt viktig fråga för den framtida synen på hur tecknad eller datoranimerad barnpornografi ska tolkas. Tingsrätten och hovrätten gör gällande att det inte råder några tvivel om att bilderna föreställer barn. Vad är det då för bilder vi pratar om? De bilder som Lundström dömdes för föreställer varelser med inte färdigpuberterade kroppar som vare sig är avbilder av barn eller människor. I dag finns det mangateckningar som beskriver icke färdigpuberterade kroppar som ändå är höggravida. Hur ska dessa tolkas? Föreställer de barn?

Hovrätten skriver i sin dom att ”även om ett fåtal av bilderna inte i alla detaljer framstår som verklighetstrogna, råder det inte någon tvekan om att de föreställer människor”. Finns det inte en motsats i detta? Om de inte är verklighetstrogna, hur kan de då föreställa människor?

När man i förarbetena till barnpornografilagen talar om att syftet med att även tecknade och datoranimerade bilder ska anses som barnpornografi är att barn i allmänhet ska ses som särskilt skyddsvärda och att man inte vill att barn ska avbildas i pornografiska sammanhang. Det är därför, anser jag, viktigt att fokusera på just avbildningar av barn, som barn faktiskt ser ut.

Som exempel på vad en avbildning av ett barn är i detta sammanhang anser jag att avporträtteringar av barn där proportioner och kroppsdelar stämmer överens med hur ett barn ser ut, också ska utgöra den grund för hur lagen i detta fall ska tolkas.

Ska varje anmälan om tecknade figurer av det här slaget behandlas som ett barnpornografibrott?

Om domen står fast är risken stor att antalet ärenden avseende barnpornografibrott kommer att öka, vilket i sin tur får till följd att de ärenden där fotografier och filmer på barn i riktiga övergreppssituationer får längre handläggningstider. Det kan knappast gagna barnen.

Hur har tingsrätt och hovrätt då bedömt dessa bilder straffvärdesmässigt? Straffvärdesmässigt är bilderna som Lundström dömdes för enligt rättspraxis att jämföra med fotografier av exempelvis en anal penetration av en pojke eller flicka som fortfarande är att betrakta som barn. De anses nämligen inte alltid som ”särskilt hänsynslösa” och bedöms därför ibland som barnpornografi av ”normalgraden”, det vill säga samma som de bilder Lundström dömdes för.

Här finns ett trovärdighetsproblem där man övertolkar den tecknade barnpornografin och förflyttar fokus från de verkliga övergreppen.

När vi nu har en lag som ska skydda barn från att bli avbildade i pornografiska sammanhang, låt oss då inte glömma att det är just barnen vi ska värna och låt oss inte jämställa dem med fantasifigurer. De barn som utsätts för övergrepp vilka dokumenteras förtjänar bättre än att hamna i samma kategori som ”människoliknande varelser”. Jag tycker att det är oerhört viktigt att Högsta domstolen ändrar hovrättens och tingsrättens bedömning om vad som är en skildring av ett barn, och låter polisen fokusera på arbetet mot riktiga övergrepp på barn i stället för att bedöma om en tecknad fantasifigur ska anses vara barnpornografisk eller inte.

BJÖRN SELLSTRÖM

gruppledare för Gruppen mot sexuella övergrepp mot barn/barnpornografibrott vid Rikskriminalpolisen