Vi som var med vid valet 1998 då Kristdemokraterna fick cirka 12 procent av rösterna känner att årets val innebär ett jättekliv rätt ned i källaren. Det går inte att ha ett parti och politisk rörelse som för sin överlevnad är beroende av stödröster. Kristdemokratin som ideologi står på egna ben. Däremot hanteras inte de politiska frågorna på sådant sätt att man på ett vettigt sätt kan konkurrera i någon slags mittfåra. Frågan är vad som är mitten idag, då man knappast egentligen har någonting att luta sig mot varken åt höger eller vänster.
KD har ett problem beroende på bristande organisation, dålig kommunikation ut till väljarna vad partiet står för och en ledning som inte riktigt räcker till. I dagens mediala värld är partiledningen av yttersta vikt.
Göran Hägglund är en utomordentligt skicklig politiker tekniskt och reder sig alldeles utmärkt i den trånga politiska mitten utan att egentligen driva några frågor med kraft och med ideologisk övertygelse. Men det politiska landskapet behöver inte ytterligare en allmänpolitiker av hyggligt snitt. För att komma ut gäller det att aktivera alla sympatisörer som finns i landet som är bärare av de kulturkonservativa värderingarna och numera helt har kommit i skymundan. Moderaterna driver socialdemokratisk politik, socialdemokraterna är helt vilsna inför framtiden och övriga partier är i stort sett borta. Vem är inte för en bra miljö och ett i grunden liberalt samhälle?
Kristdemokraterna måste nu ompröva ledarfrågan och, som jag hävdade förra gången partiledarval var aktuellt, bör Mats Odell träda fram och ta hand om och utveckla politiken. Mats Odell har en gedigen bakgrund i partiets alla organ. Han är van att lösa konflikter och är för många en trovärdig och samlande kraft intill dess den politiska kartan definitivt har satt sig. Jag kan erinra om att den ende som i en finanspolitisk debatt i kammaren kunde klara Göran Persson var Mats Odell.
Mats Odell har en stor öppenhet inför omvärlden, en inre trygghet som gör att han inte har något behov av att begränsa maktutövningen och inte heller att huka inför kontroversiella frågor. Den som inte är beredd att ta strid för att fylla ut det värdetomrum som idag urgröper den västerländska kulturen bör inte ta sig an ett politiskt ledarskap.
ROLF ÅBJÖRNSSON
advokat och fd riksdagsman i Kristdemokraterna
