Gradvis får EU rollen av försäkringsbolag. Så snart något händer lyfts omedelbart inte bara kraven på att EU ska agera utan att EU också skall kompensera. Det är här det går fel.

I tisdags hade EU:s jordbruksministrar ett extramöte om ehecutbrottet som drabbat framför allt Tyskland. Diskussionerna rörde framför allt hur mycket stödpengar som skulle ges. Om vilka som skulle få, och hur mycket. Dagen efter mötet hörs kraven om att kompensationerna inte är nog, det skall vara full kompensation. Åt alla.

Liknande fall har det varit förr vid sjukdomar i Europa – galna kosjukan är antagligen det mest kända exemplet. Fågelinfluensan är ett annat exempel. EU blir den instans som får ta ansvaret, framför allt det ekonomiska.

Det är klokt att EU agerar och tar ansvaret för att motverka smittspridningen. Det är ett av skälen till att vi behöver och ska ha EU. Men den baksida som uppstått är tokig. Det finns inget skäl att svenska skattebetalare skall kompensera spanska gurkodlare för att tyska politiker grundlöst beskyllt dem för att sprida smittan.

Möjligheten att få svenskar att betala för detta ökar antagligen risken för dumheter, jämfört med att tyskarna själva skulle få betala. EU har begränsade medel, och ska definitivt, fortsätta att ha en så liten budget som möjligt.

Sverige, ett litet land som ger mer pengar till EU än vi får tillbaka, är en given förlorare i detta. Små länder får inte upp sådana här utbrott på EU-nivå utan får lösa detta själva, vilket alla borde göra. Ett sådant här utbrott i Estland hade aldrig fått lika stora dimensioner som när det är i Tyskland.

När det inom kort kommer ett konkret förslag för SVerige att ta ställning till så hoppas jag verkligen att den svenska hållningen blir att EU skall stoppa smitta och inte att vara ett alleuropeiskt försäkringsbolag.

CHRISTOFER FJELLNER (M)

europaparlamentariker