Den 30/6 skrev Pontus Braunerhjelm och Ulrika Stuart Hamilton en debattartikel på SvD.se med en rubrik som borde skapat betydligt större reaktioner än den gjorde: Sverige i bottenligan när det gäller entreprenörskap. Artikeln handlade om en alldeles färsk rapport från Global Entrepreneurship Monitor där Sverige hamnade på plats 47 av de 59 undersökta länderna.
Entreprenörskap är grunden till allt välstånd och all välfärd och när vi än en gång får bekräftat att den viktigaste politiska utmaningen för Sverige är att skapa fler nya och fler växande företag åker den svenska politikerkåren till Almedalen för att prata om – ja i princip allt annat än detta.
Braunerhjelm och Stuart Hamilton, som är några av våra främsta forskare inom entreprenörskap, ger landets högsta politiska ledning en kraftfull uppmaning att ta till sig entreprenörskapets betydelse. De konkreta förslagen till förändringar är dock få och att tro att politikerna kommer hitta lösningarna är tämligen utsiktslöst, med tanke på att de knappt är medvetna om problemet. Generellt saknas också företagarerfarenhet i de politiska leden vilket kanske också är en bidragande orsak till det aldrig riktigt blir någon livlig debatt kring den fråga, som kanske mer än någon annan avgör vår framtida välfärd.
Som egen företagare, med ett tillväxtföretag av den typen som GEM-rapporten slår fast att Sverige behöver betydligt fler av, kan jag från min horisont ganska tydligt se vilket recept som krävs för att få fart på företagandet. Den viktigaste ingrediensen förbluffande enkel, men dessvärre ganska svårsmält för de flesta politiker. Den enskilt viktigaste åtgärden för att få fler nya och fler växande företag är att låta företagarna tjäna mer pengar. Som det är i dag är beskattningen av företagande både orättvis och direkt tillväxtfientlig.
Om jag investerar mina pengar som en passiv delägare i ett småföretag eller om jag investerar dem i ett bolag på börsen, får jag en enorm skattefördel jämfört med om jag investerar samma pengar i ett bolag jag själv vill driva. Aktieutdelningar från börsbolag beskattas till exempel med 30 procent i kapitalskatt, eller ännu mindre ifall jag äger aktierna via en kapitalförsäkring. Aktieutdelningar från mitt eget företag som jag själv driver och arbetar i beskattas med världens högsta marginalskatt, nästan upp till 60 procent – med undantag för vissa snåriga undantagsregler. Som tack för att en entreprenör investerar sina pengar och nästan alla dygnets lediga timmar för att bygga upp ett företag – som i mitt fall ger försörjning åt 25 anställda och säkert lika många offentliganställda – får entreprenören för det mesta inte ens behålla hälften av det värde som skapas. Vilket man däremot med råge får i fall man ligger på sofflocket och följer börskurserna.
Således får det ”lata” kapitalet fördelar framför det hårt arbetande kapitalet. Detta rimmar illa med ambitionen att uppmuntra skapandet och tillväxten av företag.
Där möjligheterna att tjäna pengar finns, dit kommer också entreprenörerna. Och dit entreprenörerna kommer, dit kommer också tillväxt, jobb och välfärd. Även om det är svårsmält för de flesta politiker att kunna tänka sig ge skattelättnader åt företagare, borde det vara än mer svårsmält att läsa GEM-rapporten och konstatera att Sverige nu nästan är sämst i klassen.
Att låta den som satsar sin tid och sina pengar, få behålla en rimlig del av det värde som satsningen genererar, borde inte vara ett särskilt svårsmält budskap överhuvudtaget. Speciellt inte när resultatet blir att vi får fler nya och fler växande företag – vilket är värden som faktiskt kommer alla till del.
JOHAN HENRIKSON
vd Verisec AB
