Regeringens satsning på gymnasiala profilklasser är bra, men alltför begränsad.

I den svenska skoldebatten får elever som har svårt att nå målen eller som hoppar av gymnasiet stort utrymme. Det är viktigt att komma till rätta med dessa problem. Samtidigt finns det en helt annan grupp elever som inte får glömmas bort, nämligen de som lär sig snabbt och behöver ytterligare stimulans och utmaningar för att behålla sitt intresse för vidare studier och forskning.

Regeringens svar på detta har varit särskilda elitsatsningar, där det framför allt inom naturvetenskap har startats profilklasser i samarbete med högskolor. Detta är en bra, men väldigt begränsad satsning. Det är ytterst få gymnasieskolor som i dag kan erbjuda högskolekurser och majoriteten av profilklasserna finns i någon av de större universitetsstäderna.

Elever som tidigt når målen i gymnasiet och som behöver nya utmaningar finns i hela landet, även i gymnasieskolor på mindre orter, där det troligen aldrig kommer att finnas underlag för lokala profilklasser av den typ som nu startats. Många av eleverna kommer från miljöer som saknar akademisk tradition och många varken kan eller vill flytta till någon av de städer där det finns profilklasser i gymnasiet.

En bra lösning skulle därför vara att ge dem möjlighet att delta i högskolestudier på nätet. Många högskolor runt om i landet erbjuder i dag både kurser och program med hög kvalitet på nätet. Deltagarna får undervisning, grupparbetar och examineras på nätet och får minst lika god tillgång till lärare och närhet till studiegruppen som studenter vid campus.

Nätstudier är lika krävande som andra studieformer, men ofta mer flexibla. En stor del av utbildningarna går att genomföra på tider och platser som passar studenten.

En gymnasieelev som exempelvis redan blivit godkänd i sina kemikurser skulle kunna följa en högskolekurs i kemi på deltid under den sista terminen på gymnasiet utan att behöva lämna skolan och ta sig till en högskola.

Det som i dag hindrar gymnasieelever från att delta i högskolekurser är att de saknar grundläggande behörighet då de ännu inte fått sitt slutbetyg. Högskole studier är krävande och det måste självklart även framöver finnas krav på förkunskaper. Det finns dock lösningar i andra länder som Sverige skulle kunna inspireras av för att ge gymnasieelever chansen att ”smygstarta” på högskolan.

Topprankade universitet i USA tvekar inte att ge högpresterande gymnasieelever chansen att börja på högskolan och erbjuder omfattande ”early start”-program särskilt för dessa studenter. Dessa ges även på nätet.

I Finland, ett land vars utbildningsframgångar ofta lyfts fram internationellt, kan gymnasieelever läsa vid högskolorna genom så kallad öppen universitetsundervisning. Det är ett system där högskolorna erbjuder både nätkurser och campuskurser till alla – oavsett ålder och utbildningsbakgrund.

Vid studier via öppen universitetsundervisning avläggs ingen examen. Men flera av kurserna är likvärdiga med vanliga högskolekurser och kan därmed räknas in i en examen om personen senare kommer in på en ”vanlig” akademisk utbildning.

Ett liknande svenskt system skulle kunna få elever från miljöer utan akademisk tradition eller som har svårt att flytta från sin hemort att prova högre studier. Det skulle samtidigt kunna vara en tidig ingång till högskolan för duktiga gymnasieelever som i värsta fall ”rullar tummarna” fram till studenten.

Vi uppmanar utbildningsminister Jan Björklund att bjuda in Finlands undervisningsminister Jukka Gustafsson och företrädare för den svenska och finska högskolan för att inspireras av det finska exemplet. Sverige skulle ha mycket att vinna på att erbjuda fler duktiga gymnasieelever nya utmaningar.

MARITA HILLIGES

rektor Högskolan Dalarna

ERIKA SANDSTRÖM

rektor Högskolan på Gotland

ANDERS SÖDERHOLM

rektor Mittuniversitetet