Det var Lärarnas Riksförbund som vid kongressen 1992 fattade beslutet att arbeta för ett införande av lärarlegitimationer. Detta för att värna kvaliteten i undervisningen och för att stärka den professionella lärarkåren.

Efter snart tjugo år genomförs nu äntligen reformen. Givetvis finns det en hel del inkörningsproblem. Det allvarligaste är att Skolverket inte hunnit med att processa och fatta beslut om vilka av de som ansökt också ska få legitimationerna. Och att det inte finns garanterade introduktionsplatser. Detta är inte bra och det drabbar våra medlemmar som istället för oro behöver tydliga besked och klara spelregler.

Gymnasieläraren Göran Drougge menar nu att hela lärarlegitimationstanken är fel och att utbildningsminister Björklund med löften om lärarlegitimation ”köpt” lärarorganisationernas tystnad för problemen med vinstuttagen i friskolorna ( Brännpunkt 17/3).

Lärarnas Riksförbund och förbundets lärarstudenter stödjer reformen helhjärtat, men ser problemen. Vi har förklarat att det är helt fel signal som regeringen skickar ut när arbetet med att legitimera landets lärare och förskollärare, som enligt planerna skulle varit klart nu i sommar, skjuts upp på obestämd tid.

Vi kan tänka oss att reformen med lärarlegitimationer skjuts upp för att säkra kvalitén i utfärdandet. Men vi tycker det är oacceptabelt om den inte skulle vara på plats den 1 juli nästa år. Viktiga reformer kan inte dras i långbänk. Finns viljan så åtgärdar man problemen.

Vi motsätter oss att man sköter frågan så illa från ansvarigt håll. Det är regeringen och framförallt Skolverket som har ansvaret för att arbetet med genomförandet av en lärarlegitimation sköts på ett professionellt sätt.

Det som behövs nu är att:

• Statliga introduktionsplatser införs, liksom landstingens noggrant reglerade AT-tjänster för examinerade läkare som väntar på sin legitimation.

• Dimensionering av lärarutbildningen utformas så att utbud och behov möts.

• Lärarlegitimationerna för vissa lärargrupper prioriteras. Detta för att hinna med legitimationsreformen inom rimlig tid. Prioriterade är lärare som sätter betyg.

Om de åtgärder vi föreslår genomförs så finns det goda möjligheter att få lärarlegitimationsreformen på plats inom rimlig tid. Samtidigt kan vi få ordning på den oro som finns inom lärarkåren och hos skolhuvudmän för hur framtidens lärartjänster ska säkras.

Slutligen vill vi säga att vi är lika kritiska till att stora vinster plockas ur välfärdsverksamhet och skola av riskkapitalbolagen som Göran Drougge är. Men det har egentligen ingenting att göra med införandet av en lärarlegitimation att göra. Förutom att nu måste även friskolorna ha lärare som är utbildade i rätt ämne och skolform.

METTA FJELKNER

ordförande Lärarnas Riksförbund, LR

FREDDY GRIP

ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening, LR Stud