Fredrik Schulte och Lars Beckman.

Vi menar att unga som grupp bör respondera särskilt väl på ökade ekonomiska incitament.

Fredrik Schulte och Lars Beckman.

Trots omfattande reformer för att minska ungdomsarbetslösheten har ännu inte alliansen nått hela vägen fram.

I det kommande reformarbetet bör därför ett förstärkt jobbskatteavdrag för ungdomar under 26 år finnas med, då det är en metod som haft evidensbaserad effekt för att få andra åldersgrupper att stanna kvar i arbetslivet.

Jobbskatteavdraget är tveklöst en av alliansregeringens mest betydelsefulla politiska bedrifter. Inte enbart därför att det är en populär reform som givit omfattande skattesänkningar för stora breda grupper eller för att det är den resursmässigt mest omfattande reformen, utan snarare därför att jobbskatteavdraget tillsammans med förändringarna av bidragssystemen utgör en av samtidens mest omfattande strukturella reformer av den svenska arbetsmarkanden.

Det bakomliggande syftet var att stimulera arbetsutbudet genom att kraftfullt öka de ekonomiska incitamenten att jobba. Detta gjordes i en situation där arbetets lönsamhet i relation till bidragsförsörjning var marginell för breda inkomstgrupper. Effekten har varit påtaglig, vilket styrkts av flertalet oberoende bedömare så som finanspolitiska rådet, konjunkturinsitutet, IFAU med mera. Förhållandet att skatteuttaget på arbetsinkomster påverkar arbetsbenägenheten är även tydligt teoretiskt förankrat och intuitivt självklart (vem jobbar mer om man får mindre för det?), liksom solitt förankrat i internationell forskning.

Effekten på svensk ekonomi är också tydlig. Trots att finanskrisen bidrog till ett större efterfrågetapp än 90-taletskrisen har sysselsättningen snabbt återhämtat sig och till och med vuxit. Jobbskatteavdragets motståndare har inte kunnat eller ens försökt avge en plausibel analys av vad som annars vore förklaringen till vad som närmast kan liknas vid ett svenskt ekonomiskt mirakel.

Den kanske tydligaste indikatorn på jobbskatteavdragets effekt står ålderspensionärerna för. Genom ett förstärkt jobbskatteavdrag (med nästan den dubbla omfattningen) har vi kunnat se hur påtagligt fler äldre valt att stanna kvar i arbetslivet, vilket tydligt visat att ekonomiska incitament spelar roll: är behållningen av att arbeta tillräckligt stor i förhållande till att enbart leva på pension, fortsätter fler att jobba efter 65.

Vi kan dock konstatera att regeringens satsningar inte varit tillräckliga för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten som alltjämt befinner sig på höga nivåer. Detta är inget nytt utan har kommit att bli normaltillståndet i mer än 30 år års tid. Det är fullt klart så att en stor del av förklaringen ligger i ett otillräckligt utbildningssystem, varför omfattande reformer av inte minst gymnasieskolan genomförts för att förbättra framförallt yrkesutbildningarnas kvalitet. Detta är dock reformer som tar tid innan de gör avtryck.

Därutöver har regeringen satsat på arbetsgivaravgiftssänkningar för företag som anställer ungdomar och även en sänkning av restaurangmomsen – en sektor dit många unga söker sig. Även om sysselsättningseffekten här inte varit lika tydligt påvisbar är det uppenbart att skattehöjningar knappast har en positiv inverkan på ungdomsarbetslösheten.

Enligt vår uppfattning är det därför tydligt att inriktning på en framtida reformagenda för att minska ungdomsarbetslösheten bör ta sin utgångspunkt ur vad som vetenskapligt bekräftats vara den mest effektiva åtgärden för att stimulera arbetsutbudet: inkomstskattesänkningar.

Liksom det förstärkta jobbskatteavdraget uppvisat en tydligt positiv effekt bör motsvarande reform genomföras för ungdomar under 26 år. Enligt riksdagens utredningstjänst skulle detta motsvara en minskning av de offentliga utgifterna på 4,9 miljarder. I det medellånga perspektivet bör dock reformen liksom tidigare jobbskatteavdrag ha en självfinansieringsgrad på mellan 70 procent till 90 procent.

Vi menar att unga som grupp bör respondera särskilt väl på ökade ekonomiska incitament. Det är tydligt att många arbeten som ungdomar i tidigare generationer utförde inte längre lockar dagens unga. Det för sommaren aktuella exemplet med utländska bärplockare är talande. I dag är det tydligt att samhällsattityden bland unga i mindre omfattning framhåller värdet av egenförsörjning. Ett förstärkt jobbskatteavdrag för ungdomar motsvarandes det som ålderspensionärer har skulle ge en 20-åring som arbetar inom hemtjänsten, som butiksbiträde eller servitris med en månadslön på 15 000 en extra tusenlapp per månad. Det skulle göra stor skillnad och är därför något som alliansen bör prioritera i sitt kommande reformarbete för att minska ungdomsarbetslösheten.

FREDRIK SCHULTE (M)

riksdagsledamot Stockholms län

LARS BECKMAN (M)

riksdagsledamot Gävleborg

Båda är verksamma i riksdagens skatteutskott.