Rubrikerna har varit många under de senaste dagarnas allt hetare ”fildelningskrig”. Ur denna strid kan inget gott komma.
Nu måste politiska beslutsfattare hitta ett alternativ till den meningslösa jakten på ”fildelare”, t ex genom att diskutera en licens eller avgift på innehavet av bredband, uppkopplingen.
Det som en gång började som en sysselsättning för teknikfreaks, är numera något som i princip alla med tillgång till Internet sysslar med.

Tre av fyra hushåll har internetuppkoppling och enligt forskningsprojektet Musiclessons på KTH fildelar 700 000 svenskar.

När upphovsrättslagen ändrades den 1 januari 2005 blev kopiering bara tillåten om man kopierar från ett lagligt original. I praktiken har den som hämtar hem upphovsrättsskyddad musik eller filmer genom fildelningsprogram alltså gjort sig skyldig till brott.
Underhållningsbranschen och det svenska rättsväsendet lägger nu ner mycket resurser och pengar för att ”jaga” brottslingarna, men det är fel väg att gå. Det är helt enkelt svårt att få folk att betala för något som hittills har varit gratis.
Det man först måste konstatera är att problemet inte är nytt.

Idag glömmer vi lätt vilken oerhört radikal roll kassettbandet har spelat. Kassetten, som för första gången gav alla möjligheten att spela in musik, var en föregångare inte bara till dagens piratrörelse, utan också till Do It Yourself-kulturer av olika slag.
Detta gillades förstås inte av skivindustrin, som började notera sviktande försäljningssiffror i oljekrisens spår under slutet av 70-talet. Man skyllde på hemkopieringen och försökte, utan större framgång, lobba för hårdare upphovsrättslagar.

Lösningen blev så småningom att såväl bandspelare som kassettband belades med skatt och pengarna fördelades till upphovsrättsägare, proportionerligt mot deras skivförsäljning.

Logiken, som också ligger bakom den svenska lagen om kassettersättning, är att de artister som säljer mycket skivor är de som kopieras mest.
I dag är det lättare, billigare och snabbare att kopiera. Men problembilden förblir densamma. Därför är det både märkligt och uppseendeväckande att få beslutsfattare, ens i valtider, fokuserar på de erfarenheter som gjordes när striden stod kring kassettbandet.

Ingen önskar sig fler avgifter och skatter, men det är svårt att i dag finna bättre alternativ. I ”fildelningskriget” står två intressen mot varandra i en hård konfrontation: vidgad informationsfrihet mot utökad upphovsrätt.
Förslag om bredbandsskatt älskas varken av ”fildelare” eller underhållningsindustrin. Det finns många argument emot, en del goda. Men just därför är förslaget troligen en framkomlig väg till dialog och samförstånd.

Den praktiska konstruktionen kan förstås se ut på olika sätt, men idén att användarna får betala en viss summa för att tanka ner filer från nätet är konstruktiv.
”Fildelare” skulle åtminstone indirekt få erkänna att upphovsrätt är ett legitimt intresse, underhållningsbranschen att fildelning är här för att stanna.
”Pirater” skulle tvingas acceptera att betala en slant för musik och filmer, upphovsrättsägare att man inte kan behålla kontrollen över varje enskild fil som någon gång har hamnat på nätet.

Det viktiga: båda parter tvingas backa men kan ändå slå vakt om sina fundamentala intressen. Fungerande samhällsrecept har ofta kommit till enligt den modellen: man ger och tar i stället för att till varje pris rida på höga principer.
Och vad är egentligen alternativet? Fortsatt ”krig”, jakt på fildelare, utpekande av helt vanliga nätanvändare som kriminella och allt mindre stöd för upphovsrätten bland medborgarna.

Om man inte vill den utvecklingen krävs kompromissvilja, också från de stora och militanta organisationer som företräder underhållningsindustrin.

Samt förstås ett politiskt ledarskap som vågar sätta sig över de snäva särintressena och agera i sin klassiska roll som kompromissingenjör.

Lars Ilshammar
historiker och institutionschef Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Jeanette Gustafsdotter
medie- och immaterialrättsjurist och vice vd SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle).

Båda är styrelseledamöter i Sveriges Radio.