När Kristina Ahlinder och Per Strömbäck i något luddiga ordalag manar Sverige att bli ett föregångsland när det gäller skyddet av upphovsrätt på Internet kan det visserligen låta fagert, men de lagar som Ahlinders och Strömbäcks ”föregångsländer” infört står i många fall i tydlig kontrast mot fundamentala medborgerliga rättigheter.
Att tillväxten skulle vara hotad av immaterialrättsintrång är precis den typ av argumentation vi sett exempel på vid EU-nivå samt i de medlemsländer (däribland Frankrike) som har genomdrivit de mest långtgående lagarna för att beivra immaterialrättsintrång i den digitala miljön. Några empiriskt otvetydiga uppgifter för att detta skulle vara sant existerar dock inte, även om upphovsrättsindustrin gjort otaliga försök att få det att framstå så genom egenframtagna ”studier”.
Frankrike och Storbritannien har infört lagar (HADOPI 1&2) (Digital Economy Act) som innefattar så kallade ”three strikes” eller ”graduated response”, vilket innebär att internetanvändare som anklagas för att begå immaterialrättsbrott på internet efter två varningar kan bli av med sin internetuppkoppling i upp till ett år. Den första versionen av den franska Hadopi-lagen, starkt påhejad av den inhemska industrin samt den europeiska branschorganisationen IFPI, (vars svenska förgrening är en av Per Strömbäcks Netopias sympatisörer), ogiltigförklarades av Frankrikes konstitutionella råd, då den inte överensstämde med deklarationen om de mänskliga rättigheterna från 1789. Europeiska datatillsynsmannen, Peter Hustinx, har kritiserat three strikes och att dessa åtgärder hotar fundamentala rättigheter såsom dataskydd och personlig integritet och väcker oro för andra värden som rättssäkerhet och yttrandefrihet.
Att internetleverantörer skall kunna göras ansvariga för vad deras användare gör på Internet är ytterligare en åtgärd Ahlinder och Strömberg tycks förorda. Liknande skrivningar har kritiserats starkt av bland annat akademiker, till exempel i den skrivelse från en grupp prominenta juridikprofessorer som skickades till EU-Kommissionen i februari i år och riktar frän kritik mot ACTA-avtalet.
Federation of European Publishers (FEP/FEE), en organisation där Ahlinders Svenska Förläggareföreningen är medlemmar, utövade redan 2005 påtryckningar på Europeiska makthavare genom ytterligare en branschorganisation (där FEP/FEE i sin tur är medlemmar); Creative Media Business Alliance (CMBA). CMBA utövade intensiv lobbying för att få det av människorättsgrupper så oerhört kritiserade och av många nationella domstolar (Rumänien, Tyskland, Tjeckien) underkända Datalagringsdirektivet att kunna användas i jakten på bland annat fildelare.
Gemensamt för de här lagarna är att de slår mot alla medborgare, inte bara mot fildelare. Det är samtliga medborgares fundamentala rättigheter som urholkas. Inget kan vara viktigare för vårt demokratiska samhälle än de medborgerliga rättigheter som utgör dess fundament. Inte ens den ”kreativa industrins” vinstkalkyler.
RIKARD ALLVIN
masterexamen i Globala Studier (med examensarbete om immaterialrättslagstiftningens inverkan på fundamentala rättigheter i EU), arbetar för närvarande med ACTA-avtalet i nära samarbete med den Gröna Gruppen i EU-Parlamentet
