På nyårsafton kunde många av delägarna i de stora revisionsbyråerna glädja sig över att de under 2010 utöver sina sjusiffriga löner också fått lågbeskattad utdelning på mångmiljonbelopp från företaget tack vare lönesummeregeln i fåmansföretagarbeskattningen, de s.k.3:12-reglerna.
Av den granskning av skattevillkoren för delägarna i de stora revisionsbyråerna som Svenska Dagbladet gjort i en serie artiklar framgår inte bara att de ofta har mångmiljoninkomster utan också att större delen av den inkomst de får från byrån tas ut som utdelning och därmed endast beskattas med 20 procent enligt 3:12-reglerna.
Som gammal 3:12-utredare var jag med om att skapa de regler som ger detta uppseendeväckande resultat och det är med oro och förvåning jag tar del av Svenska Dagbladets artikelserie. Även om förfarandet är lagligt är resultatet inte alls i linje med tanken bakom fåmansföretagarbeskattningen.
Vad kan då göras åt situationen för att åstadkomma ett rimligare beskattningsutfall? Av SvD:s artikelserie framgår att ägarkonstruktionen bland annat i revisions- och advokatbyråer kännetecknas av så kallade ”nakna aktier”. Det innebär att en ny delägare får köpa aktier till ett fast lågt pris utan rätt att överlåta aktierna till någon annan än företaget eller en ny delägare, när han/hon lämnar företaget och då till samma fasta pris. I extremfallet PWC betalas endast 10 kronor för den aktie som ger över 10 000 kronor i årlig utdelning. För en senior partner med 200 aktier betyder det en lågbeskattad utdelning på 2 miljoner kronor. Också i andra fall saknas rimlig proportion mellan aktiepris och utdelning.
Om en anställd direkt eller indirekt får köpa tillgångar från arbetsgivaren till ett pris under tillgångens verkliga värde skall den anställda normalt beskattas för förmånen. Även i avsaknad av ett marknadsvärde, eftersom aktierna inte får säljas till utomstående, är det möjligt att fastställa ett kapitalvärde med utgångspunkt från den förväntade avkastningströmmen. I arvsskattelagen fanns till och med kapitaliserings- och diskonteringstabeller för den typen av värderingar. En aktie som ger en årlig utdelning på 12 000 kronor måste i vart fall vara mer värd än 10 kronor och även mer än 12 000 kronor. Ändå har ingen beskattning hittills skett eftersom aktien inte ansetts ha något marknadsvärde på grund av hembudsplikten till oförändrat pris.
En väg att komma till rätta med den skeva skattebehandlingen är att göra ett enkelt tillägg i lagstiftningen. I själva verket påminner delägarkonstruktionen i mycket om så kallade preferensaktier, som fortfarande kan utges enligt den nya aktiebolagslagen även om själva begreppet försvunnit. En sådan aktie har liksom de ”nakna” aktier som förekommer i många konsultföretag, företräde till viss utdelning men ofta ingen del i värdetillväxten i bolaget.
Den lönesummeregel, som vi utredare föreslog och som sedan infördes, ger rätt för företagaren att få kapitalinkomstbeskattning för utdelning motsvarande 25 till 50 procent av företagets lönesumma. Syftet är att stimulera företag att växa och ta den ekonomiska risk det medför. Vi fann att arbetsstyrkans storlek i företaget kunde vara ett användbart mått på tillväxt- och riskbenägenhet. Att tjänsteföretag skulle komma att gynnas mer än kapitalkrävande verksamheter var en nackdel, som vi insåg, men ett ofrånkomligt pris för modellen.
Sedan 2005 har tillväxten och koncentrationen i flera konsultbranscher tilltagit på ett sätt som vi då inte förutsåg. Lönesummeregeln har kommit att ge stora konsultbolag med den numera förhärskande konstruktionen med ”nakna aktier” större fördelar än som kan anses berättigat.
Då innehav av preferensaktier eller nakna aktier, med så skeva förhållanden mellan pris och förväntad avkastning som tillämpas, inte innebär något ekonomiskt risktagande, finns det ingen anledning att deras innehavare skall ha rätt till lönesummeregelns förmåner. Detta kan uppnås genom ett lagstiftningstillägg innebärande att innehavare av aktier i ”flerfåmansföretag”, som utgör en särskild grupp i lagen dit stora konsultföretag hör, inte skall ha rätt att tillämpa lönesummeregeln, om aktierna inte ger ett fullödigt ägarskap utan annan begränsning än hembudsskyldighet till verkligt värde.
Härigenom skulle beskattningen av delägare i de större konsultföretag som i dag använder sig av preferensaktieliknande konstruktioner bli både skälig och rättvis.
SVEN-OLOF LODIN
professor i finansrätt och fd Näringslivets skattesakkunnige
