Den grundlagsförändring som riksdagen den 2 juni i år enhälligt röstade för i en första omgång, och som kan komma att klubbas igenom den 24 november, innefattar punkter som försvagar det svenska medborgarskapet, grundlagsbefäster mångkulturalismen samt innebär krav på att grundlagen åter måste ändras i det fall Sveriges vill träda ur den europeiska unionen. För oss och våra partikamrater är alla dessa förändringar ytterst beklagansvärda eftersom de försvagar svenskarnas status och rätt till själv- bestämmande.

Vi kan ha viss förståelse för att inget av de andra sju riksdagspartierna opponerar sig mot cementeringen av mångkulturalismen eller urholkningen av det svenska medborgarskapet, Sverige- demokraterna är ju faktiskt det enda parti som står i opposition i de frågorna. Det som oroar och förvånar oss är att det är så tyst bland Sveriges EU-kritiker. Varför råder närmast total tystnad om att Sveriges konstitution ändras för att befästa EU-medlemskapet?

Vi menar att det svenska medlemskapet i EU är allt annat än folkligt förankrat och att det därför är respektlöst att skriva in detsamma i grundlagen. I en undersökning från 2010, som Sieps gjort i samarbete med SOM-institutet, framgår att en mycket knapp majoritet av befolkningen (51 procent) anser att EU-medlemskapet är något positivt. På partinivå så finns naturligtvis skillnader, med stora grupper EU-kritiker inom flera partier, inte minst bland de rödgröna där Vänsterpartister utgör de största kritikerna.

Just Vänsterpartiets roll i detta förtjänar lite extra uppmärksamhet. Endast 26 procent av Vänsterpartiets sympatisörer är, enligt DN den 22 maj i år, positiva till Sveriges medlemskap i EU och 40 procent vill, enligt Sieps/SOM-rapporten nämnd ovan, att Sverige ska lämna unionen. I kommunikationen med sina väljare säger sig V ofta vara EU-kritiska. Vi tycker dock man tydligt bevisade motsatsen när man gav sitt stöd till det nya grundlagsförslaget i första omgången.

Låt oss ta en närmare titt på vad grundlagsändringarna innebär:

•EU-medlemskapet grundlagsbefästs. Med den föreslagna nya svenska grundlagen försvåras ett utträde markant för Sveriges del, även i händelse av att en bred majoritet skulle önska lämna EU. Det tycker vi är olyckligt. För den enskilde svenske medborgaren innebär detta ytterligare inskränkningar i dennes möjligheter att bestämma över sig själv och sitt eget land.

•Det svenska medborgarskapet urholkas. De föreslagna förändringarna innebär en kraftigt försvagad status för medborgarskapet. Kravet på att statsråd måste ha varit svenska medborgare i tio år tas bort, och medborgarskaps-kravet vad gäller statliga anställningar försvinner, förutom för en handfull militära och juridiska ämbeten. Det föreslås även att ordet ”medborgare” byts ut till ”var och en”. Detta innebär att det blir fritt fram för utländska medborgare att inneha viktiga och samhällsbärande positioner i det svenska samhället samt att utlänningar i stort jämställs med svenska medborgare i grund- lagen.

•Det mångkulturalistiska synsättet cementeras. Skrivningarna skärps för kulturella minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv då dessa i det nya förslaget ska främjas, istället för bör främjas, en begreppsförändring som inom juridiken innebär en väsentlig skillnad.

Formuleringen blir alltså tvingande och följden blir att den hållning som vi menar varit en av huvudorsakerna till den havererade invandringspolitiken nu får ytterligare fäste i vår grundlag.

Vän av demokrati skulle naturligtvis önska att de förestående grundlagsändringarna var så välkända att en sådan här artikel inte var nödvändig, men tyvärr tycks planerna på den nya grundlagen ha passerat obemärkt i de breda folklagren. Frågan bör ställas varför merparten av våra journalister och debattörer tycks ha haft ett mycket vagt intresse av att göra svenskarna delaktiga i diskussionen kring dessa i flera avseenden långtgående förändringar.

För det är så att alldeles oavsett hur mycket man slår på stora trumman rörande det faktum att vi nu, efter femton års ihärdigt propagerande för EU och likriktning av debatten kring medlemskapet, har en knapp majoritet som ser positivt på EU är det fortfarande 49 procent av svenskarna som inte säger sig anse att EU-medlemskapet är något positivt.

Det är – och låt oss vara tydliga med det – inte en bra och stabil opinionsmässig grund för att ändra Sveriges konstitution.

JIMMIE ÅKESSON (SD)

partiledare

KENT EKEROTH (SD)

riksdagsledamot och internationell sekreterare