Två ledande företrädare för vitt skilda livssyner, Christer Sturmark, ordförande för ateisternas organisation Humanisterna, och Stefan Swärd, pastor och tidigare ordförande i Evangeliska frikyrkan, EFK avstår i sitt inlägg på SvD Brännpunkt den 14 juni från att nämna kungafamiljens egen önskan att även i fortsättningen tillhöra Svenska kyrkan.
Konstitutionsutskottet och riksdagen som helhet har visat respekt för det val som familjen Bernadotte gjort som svenskt kungahus. Synpunkterna om religionsfrihet ska självfallet tas på allvar, men för helhetens skull vore det rimligt att även lyfta fram den svenska kungafamiljens egen önskan och se den som både ärlig och uppriktigt menad.
Sturmark-Svärds avslutning är osedvanlig raljerande: ”Och varför låta det förlegade tvångsmässiga statskyrkomonopolet fortfarande ha sitt grepp om Sveriges offentliga liv med en tillställning i Storkyrkan under ledning av ärkebiskopen? ”
Ärkebiskopens och övriga prästers rolls blir alltså att leda en tillställning? Det kristna glädjebudskapet, evangeliet, om att bygga livet, här det gemen- samma livet inom äktenskapet, på tro, hopp och kärlek, för- ringas. Dessutom innan någon över huvud taget hört vigsel- talet.
På samma sätt framstår inlägget som nedsättande om den ordning för vigselgudstjänst inom Svenska kyrkan som utgör ramarna för den kyrkliga akten.
Bara den som vill förklena och visa respektlöshet för människors inre andliga liv och livs- åskådning kallar en vigselgudstjänst för en tillställning. Istället är den en helig akt, där de två som vigs samman för livet ber om att få ta del av Guds väl- signelse samt prästers, församlings och människors uppriktiga förböner.
Många önskar, av hela sitt hjärta, att få ta det av detta stora när det gemensamma livet inleds så även säkert brudparet i Storkyrkan i dag.
LENNART SACRÉDEUS (KD)
ledamot av kyrkomötet och riksdagen
