Svenska kyrkans kyrkostyrelse träder sällan in i den offentliga debatten. När den nu tagit till orda skönmålar den sitt eget förslag till ny organisation utan att bemöta kritiken vi framfört. Styrelsen hävdar att små församlingar kan få finnas kvar som församlingar. Man skriver att ”rationell förvaltning och teologisk ledning kan kombineras med små gemenskaper”.
I själva verket tas självbestämmandet bort från många församlingar och flyttas högre upp i systemet, kyrkordningen omformuleras och den politiska kontrollen ökar, under sken av en tydligare teologisk ledning.
Kyrkostyrelsen skriver med den säkerhet makten besitter. Den vet att den får kyrkomötet med sig. Men det innebär inte att kyrkostyrelsen har rätt! Församlingar är inte ”små enheter” eller gemenskaper vilka som helst. De har speciella och väldefinierade egenskaper. Blir församlingarna av med det mesta som kyrkoordningen hitintills angivit som församlingarnas kännetecken och kriterier – då upphör de faktiskt att vara församlingar!
I Ordets kyrka är ords betydelser och valörer viktiga. Man får inte handskas hur som helst med begrepp och språk. En zebra kan rimligen inte kallas för giraff bara för att det finns en viss överensstämmelse dem emellan, bägge är de däggdjur och har fyra ben. Det är oerhört allvarligt att ordet församling lättvindigt är på väg att klistras på de skal som blir kvar när ansvar, makt och inflytande lyfts bort!
Förslaget passar en partipolitiskt styrd kyrka som hand i handske. En enskild kyrkomedlem kan med nuvarande system endast utöva sitt demokratiska inflytande genom partier eller så kallade nomineringsgrupper. Det är inte församlingarnas ombud som samlas till kyrkomöte, det är socialdemokrater, centerpartister, folkpartister, sverigedemokrater och några kyrkliga partier som beslutar.
Vi ser med oro på hur makten i kyrkan centraliseras, lokaldemokratin sätts på undantag och de politiska partierna formar en kyrklig struktur för att behålla kontrollen över Svenska kyrkan. Kyrkomötesbeslutet i november riskerar att för lång tid att stänga möjligheten att finna en förenklad organisation som tar sin utgångspunkt i församlingarna, i kyrkans uppdrag och enskilda kyrkomedlemmars engagemang på lokalplanet.
Ett folkligt uppror är nog det enda som kan hejda denna utveckling. Alla som vill att en församling själv ska kunna bestämma över och forma sin verksamhet samt ha rätt att utse sina egna företrädare, kyrkoråd och kyrkoherde, bör på alla tänkbara sätt låta kyrkostyrelsen och kyrkomötet få veta det.
LARS B STENSTRÖM
Örebro, kontraktsprost, för detta chefredaktör för Kyrkans Tidning
KJELL KALLENBERG
Örebro, teol. doktor, professor, prost
ANNIKA BORG
Stockholm, teol. doktor, präst och skribent
YNGVE KALIN
Hyssna, präst, före detta vice ordförande i Svenska kyrkans förvaltningsdelegation
