Kyrkan borde ge upp vigselrätten

Svenska kyrkan riskerar att splittras. Kyrkomötets förestående beslut om vigsel och äktenskap är högst kontroversiellt. Ett splittrat biskops-kollegium indikerar faran. Äktenskapet är för Svenska kyrkan inget sakrament utan tillhör den civila ordningen och borde därför inte bli orsak till kyrklig splittring.

Historiskt har kyrkan haft ett stort inflytande över äktenskapsrätten vars grunder förr beslutades i form av kyrkolag, med krav på samstämmighet mellan regering, riksdag och kyrkomöte. Riksdagsbeslutet att vidga äktenskapet till att omfatta par med samma kön fattades självklart enligt nu gällande grundlag av riksdagen ensam. Detta är inget som kyrkan har anledning att ifrågasätta.

Riksdagen gör heller inte anspråk på att lagen har stöd i kyrkorättslig tradition. Tvärtom har riksdagen i respekt för denna utformat lagen så att trossamfund, som har en egen äktenskapsrätt, kan iaktta denna och ändå få vigselrätt.

Äktenskapet baseras traditionellt, och i Europakonventionens artikel 12, på rätten för en man och en kvinna att gifta sig och som föräldrar ta emot gemensamma barn. Den rätten kan inte lagligen inskränkas. Utvidgningen av äktenskapsbegreppet utgår från en strävan efter jämlikhet, men förutsätter också en viktig men mindre diskuterad ändring. Äktenskap mellan personer med samma kön kräver – om makarna skall kunna få barn ihop – att rättsligt föräldraskap inte sammanfaller med det biologiska. Därför har lagstiftningen ändrats så att två kvinnor kan bli föräldrar till barn avlat av en man som inte är förälder. Än är det inte lagligt i Sverige för män att avtala med en kvinna om surrogatmödraskap, men långsiktigt kan det vara svårt att ha denna olikhet mellan könen. Frågan är komplex och erfarenheterna ringa. Det finns skäl för kyrkan att vara avvaktande.

Kyrkostyrelsen föreslår inte bara att Svenska kyrkan skall ansöka om fortsatt vigselrätt utan också att kyrkoordning och kyrkohandbok skall uttala att den nya lagstiftningen är en gudomlig ord ning. Genom att fortsatt använda uttrycken ”Gud sammanfogar” och ”ett heligt förbund” förordnat och välsignat av Gud ges den ändrade civilrätten en religiös grund. Samtidigt ges en kyrklig legitimation av den nya föräldralagstiftningen, som ifrågasatts av ett stort antal sakkunniga remissinstanser.

Splittringen av Läronämnden visar tydligt på att förslaget, som går långt utöver vad kyrkans teologiska kommitté uttalat sig om, är kontroversiellt. Den ändrade tolkningen av äktenskapet är en nytolkning och står i konflikt med Kyrkomötets tidigare ställningstagande om välsignelse av registrerat partnerskap som ett civilt institut.

För kyrkan finns skäl att godta en av samhället i demokratisk form stiftad civil äktenskapsrätt. En helt annan sak är att säga att denna grundas på bibelordet. Så länge den nya lagstiftningen ses som civillagstiftning kan kyrkan hålla ihop även om man har olika uppfattning om lagstiftningens lämplighet.

Kyrkan kan erbjuda möjlighet till gudstjänst och bön för alla som ingår äktenskap i den civila ordningen. Om däremot Kyrkomötet utan stöd från andra kristna samfund gör den ändrade lagstiftningen till en del av sin lära uppkommer stora problem. Kyrkan är till sin natur allmännelig och om ett samfund avviker radikalt uppstår frågor om dess ställning i gemenskapen.

Det enda kloka vore att Kyrkomötet beslutar att inte ansöka om vigselrätt. Därmed kan kyrkans egen uppgift tydligt skiljas från myndighetsutövningen. Stadfästelse av äktenskap bör åligga en civil myndighet som tillämpar den civila lagen. Kyrkans uppgift är att ge de par som vill möjlighet att delta i gudstjänst och bön. Endast så kan kyrkan finna former för det nya utan att tvinga in detta i gamla former som det saknas trovärdighet för.

De flesta inser att Svenska kyrkan ändå förr eller senare kommer att förlora vigselrätten. I ett pluralistiskt samhälle kan myndighetsutövning inte i längden knytas till en mängd trossamfund med olika mening om dess utövande. Om riksdagen inom några år tar ifrån trossamfunden vigselrätten kommer det att uppfattas som ett kyrkligt nederlag och ökad sekularisering. Om Svenska kyrkan nu avsäger sig myndighetsutövningen väcker det respekt och främjar en kyrklig förnyelse. Kyrkans förtroende hos folket skulle öka. Kyrkosplittring leder till motsatsen.

NILS GÅRDER

advokat, ledamot och reservant i Kyrkostyrelsen SAMUEL RUBENSON

professor i kyrkohistoria, ledamot i Svenska kyrkans teologiska kommitté