”Jag tänker aldrig låta mig kvoteras” skriver riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz stolt på SvD Brännpunkt den 27/2. Och ändå är det paradoxalt just det hon är – kvoterad. Inte alls på grund av bristande kompetens utan tvärtom; för att hon med sin unika kompetens verkligen tillför något till politiken. Och det ska vi vara väldigt glada för!
För i politiken, och i stor utsträckning i politiskt styrda verksamheter, har man insett att om man väljer bort halva befolkningen när man rekryterar styrelser, nämnder och chefer så kommer man missa unik, individuell kompetens.
Just det har Sveriges näringsliv med börsbolagens styrelser i spetsen inte fattat. Där envisas man med att kvotera in mindre kompetenta män bara på grund av deras kön.
Att kvotering till bolagsstyrelserna – som Jessica Rosencrantz menar – endast är en symbolfråga som hotar att överskugga annat viktigt jämställdhetsarbete är fel. Vi menar att det är precis tvärtom.
Kvotering är nämligen en fråga som allt tydligare framstår som en förutsättning för att att kvinnor äntligen ska ha samma möjlighet att fullt ut medverka på arbetsmarknaden. Att kvinnor ska ha makt och ansvar på den svenska arbetsmarknaden, på alla nivåer – både som chefer och medlemmar i ledningsgrupper och styrelser.
Ett politiskt beslut om könskvotering till börsbolagens styrelser kan bli den katalysator som äntligen ger resultat för jämställdhetsarbete som pågått i decennier, och som fram till nu placerat Sverige i toppen av jämställdhetsligan i internationella jämförelser.
För det sorgliga är att utvecklingen i Sverige har stagnerat. Det går för sakta, antalet kvinnor på chefspositioner i Sverige ökar inte, trots det breda jämställdhetsarbetet. Det hjälper inte ens att kvinnor är mer utbildade och har bättre betyg, eller att de utgör halva arbetskraften – kvinnor är fortfarande i minoritet på chefsbefattningarna.
Många andra länder som Norge, Island, Spanien och nu senast Frankrike har insett att konkurrenskraft och utveckling förutsätter att ett lands bästa och skarpaste personer engageras i ledning och styrning av näringslivet oavsett kön – utan att göra det till en partipolitisk fråga.
För det handlar om Sveriges konkurrenskraft och ledarförsörjning i det svenska näringslivet. Nu lämnar 40-talisterna, med en hög andel chefer, i allt snabbare takt arbetsmarknaden och måste ersättas.
Utan mer jämställda högsta ledningar kommer chefsrekryteringarna att fortsätta att avspegla och cementera den befintliga strukturen i näringslivet. En verklighet där knappt 30 procent av chefer är kvinnor och 97 procent av vd:arna i börsbolagen är män. Hur länge ska vi låta resursslöseriet pågå? Det är dags att kvotera nu!
ANNIKA ELIAS
ordförande i Ledarna
KLARA ADOLPHSON
jämställdhetsexpert, Ledarna
