Aldrig, vågar jag påstå, har en målsägande utsatts för sådan skoningslös, lögnaktig och kränkande förföljelse.

Claes Borgström

Per E Samuelson tycker att det ”är på tiden att någon med erfarenhet från verkligheten slår näven i bordet” och kritiserar därefter det svenska häktningsinstitutet och tillämpningen av häktningsreglerna på ett okunnigt och missvisande sätt ( Brännpunkt 8/6). Det är synd. Han gör saken och alla dem som under åren har riktat skarp och genomtänkt kritik mot de svenska häktningsreglerna en björntjänst.

Om Samuelson tror att han är först med ”att slå näven i bordet” så känner han tydligen inte till den kritik som advokater, bland andra Henning Sjöström, Bertil Molle, Peter Althin med flera sedan 50 år riktat mot häktningspraxis. Tyvärr häktas fortfarande alltför många, häktningstiderna är många gånger oacceptabelt långa, häktade åläggs restriktioner, det vill säga förbud mot eller begränsningar i kontakten med omvärlden, i alldeles för stor utsträckning och mycket ofta under orimligt lång tid.

Samuelson anger två exempel på när häktning skulle vara motiverat: Behring Breivik och Anna Lindhs mördare Mijailovic. Det är intellektuellt ohederligt och vilseledande att lägga ribban på den nivån.

Självklart måste ett rättssamhälle göra en avvägning mellan de olika intressen som bryter sig mot varandra – den misstänktes rättigheter, brottsoffers rättigheter och samhällets ansvar att utreda och beivra brott. Vi som har erfarenhet som försvarsadvokater vet att det finns många situationer när häktning är motiverat, till exempel om den misstänkte kan förväntas försöka påverka målsägande och vittnen eller hålla sig undan lagföring och straff. Men brottsmisstanken måste naturligtvis vara tillräckligt stark och häktningstiden begränsad och där brister det inte sällan i rättstillämpningen.

Allt detta kan utvecklas mycket mer men det har ingenting med Assange att göra. Självfallet är Sverige, trots befogad kritik mot rättsregler och praxis, en rättsstat. Och i rättsstatens åtagande ligger bland annat att tillgodose brottsoffers rättigheter.

Av de jurister och journalister som har uttalat sig om brottsmisstankarna mot Assange är många totalt ointresserade av hur situationen ter sig för de två kvinnor som är målsägande i den pågående utredningen. Aldrig, vågar jag påstå, har en målsägande utsatts för sådan skoningslös, lögnaktig och kränkande förföljelse som de två kvinnor som Assange misstänks ha utsatt för sexuella övergrepp.

CLAES BORGSTRÖM

advokat, biträde för de båda målsägandena

Debattartiklar om fallet Assange: