Efter sex månader som ordförande i Europeiska unionen lämnade Sverige på nyårsafton över ordförandeklubban till Spanien, som ska axla ansvaret under detta halvår.
Vårt ordförandeskap har lett till en rad märkbara resultat. Efter nästan ett decennium av diskussioner har Lissabonfördraget kommit på plats, vilket kommer att göra EU-arbetet mer effektivt, samtidigt som det blir mer öppet och demokratiskt. Dessutom har Sverige lett arbetet med att skärpa EU:s tillsyn av finansmarknaderna, så att liknande ekonomiska kriser inte ska kunna uppstå igen.
Stockholmsprogrammet, som antogs i december, lägger grunden till en effektivare och mer rättssäker brottsbekämpning i Europa och en gemensam asyl- och migrationspolitik. Arbetet med EU:s utvidgning har fått sig en extra skjuts, och EU har fått en särskild strategi för att öka tillväxten och förbättra miljöarbetet genom tätare samarbete kring Östersjön.
I samband med höstens ordförandeskap har vi också kunnat se hur människor här i Sverige blivit alltmer positiva till det europeiska samarbetet. I november uppmätte SCB det högsta stödet för det svenska EU-medlemskapet någonsin. Samtidigt har EU-motståndet fallit till en rekordlåg nivå. Det visar att den trend som tog sin början i samband med regeringsskiftet 2006 fortsätter.
Men den mest uppseendeväckande förändringen är att kvinnor som varit de största EU-skeptikerna, blivit mer positiva till EU än män. Även ungdomar och personer med lägre utbildning har på kort tid helt förändrat sin syn på EU.
I en undersökning som Synovate gjorde för Regeringskansliet i december 2009 instämde 80 procent av kvinnorna helt eller delvis i påståendet att Sveriges EU-medlemskap är något självklart. Det är en ökning med tolv procentenheter jämfört med 2007, när frågan ställdes för första gången. Samtidigt instämmer 87 procent av kvinnorna i att Sverige bör arbeta aktivt för att utveckla EU-samarbetet, jämfört med 75 procent för två år sedan.
På frågan ”Vilket förtroende har du för EU som forum för samarbete mellan länder?” svarar 54 procent av kvinnorna stort eller mycket stort förtroende. Det är 19 procentenheter mer än i december 2007. Bland unga i åldern 16-29 år har andelen med stort eller mycket stort förtroende för EU ökat från 48 till 63 procent på samma tid.
Vad är det som ligger bakom den här tydliga förändringen i svenskarnas inställning till Europasamarbetet?
Ett skäl kan vara är att EU-medlemskapet inte är särskilt dramatiskt. Istället har många svenskar kunnat utnyttja de fördelar som medlemskapet ger, inte minst i form av att studera, jobba eller pensionera sig utomlands. Många unga människor är uppväxta i EU-landet Sverige och ser medlemskapet som en självklarhet.
Ett annat skäl kan vara att det blir allt tydligare för människor att Sverige är för litet för att lösa alla problem på egen hand. Den senaste tiden har EU också visat på stort ledarskap och hållit en tydlig gemensam linje, både i klimatfrågan och för att lindra effekterna av den ekonomiska krisen.
Vi behöver fortsätta att agera tillsammans med resten av Europa för att hejda klimatförändringarna, vi måste arbeta ihop för att kunna trygga jobb och tillväxt här i Sverige, och vi behöver ta gemensamma krafttag för att sätta stopp för människohandel och narkotikasmuggling. I takt med att samarbetet på fördjupas på de här olika områdena blir EU dessutom en allt viktigare del av inrikespolitiken och av den svenska demokratin.
Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har Sverige förflyttat sig till den inre kärnan av EU-länder. Vi har gått från halvljumma deltagare till ett helhjärtat engagemang. Vi bygger allianser med likasinnade för att nå resultat i frågor som är viktiga för Sverige och tar ansvar för att driva EU:s gemensamma intressen framåt. Samtidigt arbetar regeringen för att på hemmaplan förklara och förankra de beslut som Sverige är med att fatta i Bryssel. Den tydliga EU-politiken, liksom Sveriges arbete som EU-ordförande, kan också vara en förklaring till svenskarnas förändrade syn på Europasamarbetet.
I valet i september står två regeringsalternativ mot varandra. Det ena vill fortsätta stärka Sveriges europeiska engagemang och utveckla EU-samarbetet för att bättre kunna ta itu med gemensamma problem. Det andra alternativet består av ett vänsterparti som kräver att Sverige ska lämna EU, ett miljöparti som vill vara med till hälften och en socialdemokrati som fortfarande är djupt splittrad i frågan om Sveriges roll i Europa. Frågan kvarstår: vilken Europapolitik kommer de rödgröna att driva? Ska Sverige fortsätta som en aktiv partner i EU:s kärna, eller ska vi – tvärtemot vad svenska folket vill - röra oss tillbaka till åskådarläktaren?
CECILIA MALMSTRÖM
EU-minister (FP)
