Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet.

Reinfeldt och Arnholm ger inte något besked om storleken på höjningen eller vilken form stödet kommer att ha.

Jonas Sjöstedt

Som svar på mina frågor i riksdagen om varför inte stödet till kvinnojourerna förstärks, lovar Fredrik Reinfeldt och Maria Arnholm att en förstärkning kommer under året ( Brännpunkt 12/2). Det är mycket välkommet och ett kvitto på hur viktigt det är att vi feminister pressar på regeringen i jämställdhetsfrågorna.

Reinfeldt och Arnholm ger inte något besked om storleken på höjningen eller vilken form stödet kommer att ha. Vad de gör är att de upprepar löften som Reinfeldt gav 2011 utan att någonting har hänt sedan dess. Jag hoppas att det blir verklighet av löftena den här gången.

Det finns två saker som vi måste se till att det nya stödet uppfyller. För det första måste det bli en ordentlig höjning av nivån. För det andra behöver stödet utformas som stabil finansiering av själva verksamheten, inte bara pengar till tillfälliga projekt och utveckling.

Mäns våld mot kvinnor är ett av största samhällsproblemen vi har. Ändå är situationen i Sverige idag att de flesta kvinnojourer har en mycket pressad ekonomi. Antalet jourer som tvingas säga nej till kvinnor på grund av platsbrist ökar i statistiken. Och jourerna är i stor utsträckning beroende av tillfälliga medel. Ofta tvingas de leva med en osäkerhet om de får tillräckligt med pengar nästa år. Det gör det svårare att ha fast anställda.

De som arbetar på jourerna berättar att orimligt mycket tid går åt till det eviga ansökandet om projektpengar. Orsaken är att man saknar en stabil finansiering och därför tvingas leva på pengar som är till för utveckling och tillfälliga projekt. Det tar så mycket tid att det går ut över arbetet att stödja våldsutsatta kvinnor.

Tidningen Kvinnotryck gjorde förra året en enkät bland 48 jourer och ställde frågan ”Vilka vardagsfrågor pratar ni på jouren mest om?”. Hela 42 av de 48 svarade att oro över ekonomin eller jourens framtid var de vanligaste vardagsfrågorna. Så skulle det inte behöva vara.

Bakom dessa problem ligger att kvinnojourernas viktiga arbete inte har värderats tillräckligt högt. Stödet till jourerna varierar mycket från kommun till kommun. Och av det statliga stöd som finns är nästan allting till för tillfälliga projekt och utvecklingsarbete. Detta trots att behoven i kvinnojourernas vanliga, vardagliga verksamhet är så stora.

Därför behövs det ett nytt stöd till kvinnojourerna som är förutsägbart och som är tillräckligt stort för att ge trygghet. Det är inte acceptabelt att kvinnojourerna år efter år ska vara beroende av tillfälliga projektpengar.

Vänsterpartiet vill införa ett stabilt statligt grundstöd till kvinnojourerna. Vi har i vår budget 200 miljoner kronor om året avsatt för det nya stödet, som ligger utöver de stöd som finns idag. Det skulle till exempel för Stockholms stad innebär 16 miljoner kronor, för Malmö kommun 6 miljoner och för en mindre kommun med 10 000 invånare ger stödet 210 000 kronor. Det är satsningar av den storleken som krävs för att leva upp till de vackra orden om att stödja kvinnojourerna.

Kvinnojourerna gör ett ovärderligt arbete med att ge skydd och stöd till de kvinnor som drabbas av våld och hot. Här kan de få stöd både för att ta sig ur den akuta situationen och för att kunna ta sig vidare i livet. I de skyddade boendena kan kvinnor och barn som tvingas fly från hemmet få en fristad. Det är insatser som förtjänar allt stöd det kan få av samhället.

JONAS SJÖSTEDT

partiledare Vänsterpartiet