Regeringen satsade under förra mandatperioden över en miljard kronor på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. Som ett led i satsningen avsatte regeringen drygt 109 miljoner kronor per år till att förstärka stödet till våldsutsatta kvinnor. Då Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni anser att kvinnojourerna är ett ovärderligt stöd till utsatta kvinnor, har stora delar av summorna haft jourerna som slutmål.
Socialtjänsten har ansvaret för att de drabbade kvinnorna får rätt hjälp. För att uppfylla ansvaret samarbetar många kommuner med de ideella jourerna. Men hur väl fungerar dessa jourer? Enligt Karolinska Institutet utsätts 84 procent av de hjälpsökande för nytt våld inom ett år, och enligt Socialstyrelsen har jourernas arbete inte någon effekt på de hjälpsökandes psykiska ohälsa. En del av bristerna kan förklaras med att 40 procent av jourerna saknar personal med akademisk utbildning, och att hjälpsökande inte bemöts med rätt kompetens.
Jourerna har inte heller rätt kunskaper i ämnet. Jourernas bild av vilka män som slår, varför de slår och i vilken omfattning de slår, stämmer mycket dåligt överens med Brottsförebyggande rådets (BRÅ) uppfattning. Exempelvis anser jourerna att könsstrukturer är orsaken till våldet, medan BRÅ bedömer att problemet mer är individ- och livsstilsrelaterat.
Upp emot 90 procent av jourerna saknar möjlighet att ta emot kvinnor med alkohol- eller drogproblem, varav ekonomiska bidrag till jourerna inte når de mest utsatta kvinnorna.
Ett stort problem är även att jourerna är ideella, och att hjälpsökande inte kan ställa krav eller utkräva ansvar om jourerna begår fel. Detta då många jourer inte omfattas av socialtjänstlagen.
De ideella jourerna måste omvärderas. Framtidens stöd till de som utsätts för relationsvåld kan inte gå via ideella jourer på kommunal nivå. Det som krävs är en professionell och könsneutral verksamhet som bedrivs på länsnivå, där de hjälpsökande ges möjlighet att ställa krav på verksamheten. Vi kan inte pumpa in miljoner och åter miljoner kronor i en ideell verksamhet med begränsad framgång, och där kommuner och myndigheter inte har full insyn i verksamheten. De som drabbas av relationsvåld och de barn som bevittnar våldet är värda ett bättre omhändertagande.
MAGNUS FALKMAN
genusdebattör
