Tron på jungfrufödelsen är fundamental i urkristendomen. Bara genom denna exceptionella födelse av Gud förmår Jesus häva syndens tragiska konsekvenser. Detta nödvändiga anstötliga får inte reduceras enbart till bildspråk, skriver professor Anders Piltz i fortsatt teologisk debatt med ärkebiskopen.

Illustration: Guje Engström

Det våras för kristendomen. Till och med Dagens Nyheter har hävt tokstämpeln. Upprördheten över ärkebiskop K G Hammar skulle vara obegriplig om inte religion (liksom sexuell läggning, politisk grundsyn, nationell tillhörighet och andra identiteter) hör till varje människas grundkonstitution och inte kan pratas bort i några analyssoffor.
De kristna har kommit ur garderoben. Andarna vaknar, det är en fröjd att leva.

Ärkebiskop Hammar har en sympatisk framtoning och samtalsstil. Han vill jämna vägen för sig själv och sina generationskamrater till Jesus. Jag tar fasta på hans inbjudan till fortsatt samtal.

Alltså: hur bokstavligt ska man tolka de fyra evangelierna? Har Jesus tillkommit på något sätt som trotsar för oss kända naturlagar? Har han uppstått från de döda i faktisk och inte bara bildlig mening?
Vad är sanning? Det är skillnad på att vara och att kallas. Här gäller antingen-eller.
Och är alla som svarar ja på dessa frågor fundamentalister?

Ingen som har läst det minsta bibelvetenskap inbillar sig att Nya testamentet ska läsas som en polisrapport om vad som hände med och kring Jesus från Nasaret. Å andra sidan: ska det förstås som poesi?
Jesus ställer själv frågan: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Försöken att svara har pågått sedan dess. Ett representativt svar finns formulerat i de fornkyrkliga bekännelserna, som utkristalliserats efter århundradens reflexion.
Enligt dessa är Jesus Gud av Gud, född av en jungfru, verkligen dödad och slutligen uppstånden från de döda.

I hur hög grad ska man anta att detta är ett (blott) metaforiskt språk?
Är den kristna tron på bokstavlig jungfrufödelse och uppståndelse möjligen ett monumentalt missförstånd, som i onödan stött bort de skeptiska? Kunde professor Hedenius ha blivit kristen om inte sådana onödiga hinder stått i vägen?

Tron på underverk var fundamental i urkristendomen. Evangelisterna har fäst sig vid just de drag som omgivningen fann mest påfallande hos Jesus. Större delen av Markusevangeliet består av underverk, och denna lilla skrift blir en rätt jobbig läsning om man bara vill se dem som metaforer.
Metaforer för vad? För andra metaforer? Författaren har förvisso trott att de faktiskt inträffade och därför är allmängiltiga tecken för andra människor.
Matteus och Lukas trodde förvisso på jungfrufödelsen. De var inte beroende av varandra när de berättar om den. Är jungfrufödelsen påhittad för att göra budskapet mer attraktivt?
Knappast. Det hade varit ett pompöst, men genomskinligt försök att dölja hjältens utomäktenskapliga födelse.

Paulus säger att Gud "sände" sin Son till världen. Enligt Paulus och hela Nya testamentet har denne Son existerat hos Gud före sin födelse av en kvinna. När Johannesevangeliet säger att alla kristna "har blivit födda inte av blod, inte av köttets vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud" verkar det vara en anspelning på jungfrufödelsen. Jesus står i radikal diskontinuitet med den av synd belastade övriga mänskligheten.

Ireneus av Lyon (död som martyr cirka år 200) hade i sin ungdom suttit vid Polykarpos fötter, den Polykarpos som själv var lärjunge till aposteln Johannes. Ireneus går till angrepp mot den så kallade kunskapen (gnosis) som avvisade Kristi människoblivande.
Irenius av Lyon uppfattar jungfrufödelsen som det främsta beviset på att Gud i mer än bildlig mening har antagit mänsklig gestalt i Jesus.
"Om Jesus bara var Josefs son, på vilket sätt kunde han då åstadkomma mer än Salomo och Jona och David, eftersom han nu var av deras ätt och stam?"

Bara genom sin exceptionella födelse av Gud och en jungfru kunde han utföra sin återlösning, häva syndens tragiska konsekvenser och sammanfatta hela kosmos i sin person, menade Ireneus av Lyon.
Detta är den ortodoxa, den katolska och den klassiskt reformatoriska övertygelsen, som delas av pingstvänner och de flesta frikyrkliga, utan att detta hittills har stämplats som fundamentalism.
Andra Vatikankonciliet fastslår den historiska karaktären i evangelierna, vilka ska tolkas enligt exegetikens tumgrepp men inte får reduceras till rent bildspråk.
Jesu jungfrufödelse var inte en främmande influens i urkristendomen, inte heller bara bildspråk. Kristendomens fiender raljerade med denna tro.

Det är inte helt lätt att föreställa sig hur en teologisk jungfru skulle se ut. Om inte Jesus i verklig fysisk (biologisk om man så vill) mening är Guds Son, då är hans svårsmälta anspråk i evangelierna (allt som ni gör mot de minsta gör ni mot mig - alltså ett attentat mot Gud själv) orimliga uttryck för storhetsvansinne, och kyrkans Jesuskult är en anstötlig avgudadyrkan.

Jungfrufödelsen ska vara anstötlig, dårskap, precis som uppståndelsen från de döda. Det är just det som är meningen. Många liberala kristna tycks ju tro på uppståndelsen. Är det lättare att uppstå än att födas av en jungfru?
Också den som avvisar underverk måste leta efter svar på frågor som: Varför finns universum? Hur uppstod liv? Hur går det till när min tanke, något immateriellt, påverkar min högra arm, som är något materiellt? Hur kan du som läser dessa rader förstå vad jag tänker genom förmedling av språket?
Obesvarade frågor. Mirakel, om man så vill.
Varför kan inte universums Skapare låta sin Son födas av en jungfru, som ett tecken?

Som den västgötske bonden sa:
De e la en sketasak för honom.
Eller på ett mera vårdat språk, som det anstår en ärkeängel: Ty ingenting är omöjligt för Gud.

Anders Piltz
professor i latin och dominikan
Lunds universitet