Som reumatologkollegorna skriver i sin artikel på Brännpunkt (14/2) angående kvalitetsregister, har dessa ursprungligen byggts upp av engagerade, entusiastiska och kvalitetsmedvetna läkare. Reumaregistret är ett gott exempel på detta. Resultaten har tidigare tolkats med omdöme, kunskap och erfarenhet, och med patientens bästa för ögonen.

Tyvärr är ett av problemen med framtidsvisionens registerhållning att man försöker åstadkomma för mycket i en och samma förpackning. Utredarna drömmer om en värld där kvalitetsregistren på en och samma gång skall ge medborgarna en bild av vårdutbudet, beslutsfattarna underlag för styrning, vårdgivarna data för att följa upp verksamheten och forskarna värdefulla databaser.

I egenskap av registerutredare kan kollegorna Klareskog och Lindblad inte vara omedvetna om den starka trenden med ekonomisk styrning och jämförelser kopplat till registren. Det kommer oundvikligen att snedvrida rapporteringen. Läkare liksom alla andra påverkas av morötter och piskor. Det pågår en ständig, medveten eller omedveten, anpassning av registreringarna för att man ska få ta del av ekonomiska incitament eller slippa hängas ut i medierna som "sjukhuset med högst mortalitet". På så sätt blir det en tävling i kreativ registrering istället för en äkta kvalitetsjämförelse.

Det mest problematiska är att det gör registren oanvändbara för forskning eller kvalitetsarbete, eftersom de data som förs in i registren är missvisande. Därtill är myndigheternas planer att upprätta ett centralt register, med detaljerade uppgifter om samtliga svenskar med ohälsosamma levnadsvanor, ett integritetskränkande tilltag som även det hotar att minska tilltron till register av den typ Klareskog och Lindblad argumenterar för.

Kollegorna försöker plocka poäng på att framställa oss som representanter för en gammaldags, auktoritär läkarroll och motståndare till kunskap, vetenskapligt tänkande och patientmedverkan. Verkligheten är att vi lägger den allra största betydelse vid att utforma vården i samråd med våra patienter efter bästa möjliga vetenskapliga evidens.

Sann läkekonst innebär dock att en människa med fem sjukdomar kan behöva behandlas för sin hjärtsjukdom på ett helt annat sätt än en med enbart hjärtsjukdom. Här riskerar "följsamhet till riktlinjer" att skapa en trubbig, oindividualiserad sjukvård. När man fokuserar på registrering av mätbara parametrar blir resultatet dessutom ofta att undersökningar inte görs för patientens skull utan för att få kompletta uppgifter till registerformulären.

Sammanfattningsvis: Vi är inte emot kvalitetsregister i sig men vi motsätter oss översynens oförbehållsamma tro på en kraftig utvidgning av registerhållningen för att täcka allt större och mer diffust avgränsade delar av sjukvården. Vi vet att kvalitetsregister har ett värde vid tydligt definierade diagnoser där enkelt mätbara parametrar dominerar. Vi vet också att registren kan innebära ett hinder för god konsultationskonst i de många fall när man möter en människa i ett livssammanhang, med en mängd symptom av olika orsaker, och inte en "reumatiker" eller en "höftledsartros".

Slutligen vill vi tacka för och hålla med om kollegornas slutkläm: låt oss i primärvården själva utforma de register som gagnar våra patienter och primärvården.

ANNIKA ANDÉN

SASKIA BENGTSSON

MALTE BRÄNNSTRÖM

CATARINA CANIVET

ANNIKA EKLUND-GRÖNBERG

KJELL GUNNARSSON

BERTIL HAGSTRÖM

ANDERS HERNBORG

JOSABETH HULTBERG

JAN HÅKANSSON

BENGT JÄRHULT

TOMAS KANTER

ROGER KONRADSSON

ANDERS LINDMAN

ULF MÅWE

BJÖRN OLSSON

PETER OLSSON

CHRISTER PETERSSON

KERSTIN RÖNNBLOM

JONAS SJÖGREEN

GÖRAN SJÖNELL

GÖRAN SOMMANSSON

MARIA TRUEDSSON

STEFAN VALLMARK

META WIBORGH

KENNETH WIDÄNG

KJELL ÖRTOFT

Samtliga är distriktsläkare/familjeläkare