Något i skymundan av den intensiva debatten med krav att skärpa lagen vad avser export av försvarsmateriel till icke-demokratiska stater, har riksdagen beslutat om en väsentlig breddning av den nuvarande lagens tillämpningsområde. Den 30 juni träder nyordningen i kraft. Detta innebär bland annat att nya produktkategorier som pansarplåt läggs under kontroll, men främst kanske att tekniskt bistånd, som hittills varit okontrollerat, nu kommer att hanteras på samma villkor som fysiska produkter.Självklart är det alltid angeläget att diskutera villkoren för den svenska exporten, men det är då viktigt att understryka att Sverige har en ansvarsfull exportkontroll, som är betydligt mer restriktiv än vad som gäller i jämförbara länder.
Andreas Ekman Duse
Detta innebär att ett antal konsultföretag med internationell verksamhet kommer att behöva tillstånd från ISP för sin verksamhet. Det innebär också att den typ av konsultinsats som FOI tidigare diskuterat med Saudiarabien skulle ha krävt tillstånd av ISP om den varit aktuell idag. Det här är en angelägen modernisering av den svenska kontrollen. Kunskapsöverföring likställs nu med fysisk export.
Med tanke på att den så kallade Saudiaffären faktiskt inte rörde kontrollerade produkter var det något förvånande att vårens mediala debatt i så stor omfattning kom att handla just om den svenska exporten av försvarsmateriel. Självklart är det alltid angeläget att diskutera villkoren för den svenska exporten, men det är då viktigt att understryka att Sverige har en ansvarsfull exportkontroll, som är betydligt mer restriktiv än vad som gäller i jämförbara länder.
Villkoren för den svenska kontrollen har lagts fast av Sveriges riksdag. Exporten är till stöd för Sveriges försvar och säkerhet.
Vid en diskussion av den svenska exporten är det angeläget att ta som utgångspunkt de av riksdagen fastlagda riktlinjerna. Export får således beviljas endast om det finns försvars- eller säkerhetspolitiska skäl som talar för och den inte strider mot svensk utrikespolitik. Många gånger kan det finnas skäl både för och emot en viss export. ISP:s uppgift är då att göra en totalbedömning av ärendet. I fall där systemet har stor betydelse för det svenska försvaret såsom JAS 39 Gripen, ubåtar och radarsystem väger de försvarspolitiska skälen särskilt tunga.
I sammanhanget är det viktigt att uppmärksamma att den svenska försvarsmaktens materielförsörjning bygger på leveranssäkerhet. Ska vi kunna köpa utlandsproducerade system måste vi vara garanterade att i ett skarpt läge kunna påräkna leverans av reservdelar etc. Köpare av svensk försvarsmateriel ställer motsvarande krav. Har en stat valt att köpa ett svenskt system, ska denna kunna påräkna fortsatta leveranser av reservdelar och ammunition.
Följdleveranser utgör idag en betydande del av den svenska exporten. Och det är också här man ibland kan uppleva det motsägelsefulla i den svenska exportkontrollpolitiken. Även om ISP till exempelvis Pakistan inte beviljat någon ny export sedan 2007 så finns tidigare ingångna avtal och åtaganden. Även om ISP till länderna i Arabiska Gulfen normalt inte beviljar export av armémateriel, finns också här en motsvarande situation.
Vidare ska understrykas att Sveriges säkerhet i dag har en global dimension; svenska insatser mot pirater i Adenviken, Libyen-insatsen och den svenska truppstyrkan i Afghanistan är de påtagliga exemplen. Det är till exempel ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att bidra till att hålla de internationella handelsvägarna öppna. Dagens gränsöverskridande hot ställer också nya krav på gränsövervakning, räddningstjänst och miljöövervakning. Insatser mot pirater, terrorism eller organiserad brottslighet ökar samhällets behov av utrustning såsom flygburen spaningsradar (Erieye) och små snabba farkoster för kustnära operationer. Detta är ett intresse inte bara för länderna i den rika världen. För Afrikas utvecklingsekonomier är säkra handelsleder och säkra gränser av central betydelse. Ett enskilt land klarar normalt inte heller av att på egen hand bekämpa till exempel piratverksamhet. För detta krävs internationellt samarbete. Det är i det perspektivet man ska se exporten av flygburna luftövervakningssystem och/eller marin utrustning till länder, som brister i sin respekt för mänskliga rättigheter. Men den materiel som exporteras till sådana länder får inte vara av sådan karaktär att den kan användas för att kränka mänskliga rättigheter. MR-situationen i ett potentiellt köparland är alltid en central faktor i ISP:s tillståndsprövning.
Sveriges exportkontroll är ansvarsfull och fast förankrad i riksdagen. Krigsmateriellagen från 1993 är så utformad att hänsyn kan tas till förändringar i svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. En förändrad syn på försvars- och säkerhetspolitiken har redovisats ovan. Men även utrikespolitiken utvecklas. Ett exempel är Sveriges politik för global utveckling. I dag är denna en central faktor när vi bedömer eventuella nya systemleveranser.
Utvecklingen av praxis diskuteras kontinuerligt i Exportkontrollrådet, där samtliga riksdagspartier är representerade. Exportutvecklingen redovisas också utförligt till riksdagen i regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll. I riksdagen debatteras sedan den förda politiken. Detta ger en internationellt sett unik parlamentarisk inblick i den svenska försvarsmaterielexporten. Det ger legitimitet år den förda politiken.
I det perspektivet välkomnar jag att regeringen nu ska tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över den svenska krigsmateriellagen. Mycket har hänt i vår omvärld sedan nuvarande lag antogs 1992. En diskussion om de villkor som ska gälla för den svenska exporten av försvarsmateriel är därför mycket viktig och nu kommer dessa villkor att få en grundlig genomlysning. Det är angeläget att det finns förståelse för och fortsatt stöd för svensk export av försvarsmateriel och för svensk exportkontroll.
ANDREAS EKMAN DUSE
generaldirektör ISP, Inspektionen för strategiska produkter
