Barn som lever i Sverige drabbas fortfarande av att giftas bort och många unga känner oro för att tvingas gifta sig med en partner de inte valt. Men idag riskerar vuxna som arrangerar eller medverkar till barnäktenskap inte någon påföljd.
I det samråd om integration som snart skickas ut i folkpartiet lyfter vi frågan om att göra det straffbart för föräldrar och andra vuxna att medverka till barnäktenskap.
Det finns också anledning att överväga att ta bort dagens möjlighet till dispens från 18-årsgränsen för äktenskap.
Vi måste ställa oss på barnens sida – samhället ska vara tydligt med att barnäktenskap är helt oacceptabelt.
För de flesta unga i Sverige är det självklart att få bestämma när och med vem de ska gifta sig. Men inte för alla. Socialstyrelsens undersökning Frihet och ansvar (2007) i årskurs 2 på gymnasiet visade att en elev per skolklass (5 procent av flickorna och 3 procent av pojkarna) är orolig för att inte själv få välja livspartner.
Dessa ungdomars frihet är starkt beskuren av föräldrar och andra vuxna i familjen, i synnerhet för flickor när det gäller kontakter med det motsatta könet.
Äktenskapsbalken bygger på tanken att två vuxna ingår äkten-skap frivilligt. Men lagstiftning-en åsidosätts när det gäller unga kvinnor och män som lever i kyskhets- och hederskulturer.
Ofta ligger det starka påtryckningar bakom arrangerade äktenskap och det kan vara svårt att bedöma om det handlar om tvång. Följderna av att gå emot familjens önskemål kan vara så kännbara att det i praktiken inte är möjligt att säga nej.
Sverige är ett mångkulturellt samhälle och det gör vårt land rikt. Som liberaler värnar vi det samhälle där människor möts med respekt för varandra, får tro på vilken Gud de vill och där ingen behandlas sämre för att hon eller han har en viss kulturell tillhörighet.
Men vår tro på det mångkulturella är inte det samma som att vi ska visa förståelse för att enskilda människor drabbas av övergrepp under förevändningen att en viss ”kultur” skulle påbjuda det.
Ett område där samhället måste vara särskilt tydligt är i synen på barnäktenskap – det ska aldrig vara acceptabelt att gifta bort ett barn. 2004 stärkte riksdagen därför skyddet mot påtvingade äktenskap och barnäktenskap. Numera ska ingen kunna ingå äktenskap i Sverige före 18 års ålder utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen.
Riksdagen förtydligade och förstärkte också möjligheterna att vägra erkänna ett utländskt tvångsäktenskap eller barnäktenskap. Vår bedömning är att dessa förändringar är bra men inte tillräckliga.
Det finns fortfarande barn som lever i Sverige som gifts bort och flickor vittnar om en rädsla för att tvingas in i äktenskap utomlands. Lagstiftningen kan sättas ur spel genom att äktenskap med en minderårig välsignas av religiösa ledare, eller godkänns inom den egna gruppen. Först när flickan blivit myndig registreras äktenskapet hos de svenska myndigheterna.
I våra grannländer är det straffbart att medverka till att unga tvingas gifta sig, men inte i Sverige. Ett led i arbetet att öka unga flickors och pojkars frihet vore att kriminalisera medverkan till barnäktenskap.
Det skulle sända en tydlig signal till de flickor och pojkar som är rädda för att giftas bort. De får lagen på sin sida om den som försöker arrangera ett barnäktenskap kan drabbas av ett straff. Det får aldrig vara acceptabelt att något enda barn gifts bort.
Medvetenheten om att framför allt flickor tvingas in i arrangerade äktenskap är mycket låg.
I Socialstyrelsens undersökning säger många som uttryckt oro för att inte få gifta sig med vem de vill att de behöver hjälp på grund av sin familjesituation, men få av dem har sökt hjälp.
Lärare, fritidsledare, socialsekreterare och andra som dagligen möter ungdomar måste bli bättre på att tyda signaler om hedersrelaterat förtryck. Vi behöver också öka kunskapen om arrangerade äktenskap mot någons egen vilja.
De myndigheter som kommer i kontakt med flickor och kvinnor – och även pojkar och män – som löper risk att tvingas in i sådana äktenskap ska ha kompetens för att ge ett bra stöd.
Ett första steg är den kartläggning som regeringen nu kommer att låta Ungdomsstyrelsen göra av omfattningen av arrangerade äktenskap. Uppdraget är en del av regeringens handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och hedersförtryck.
Skyddet mot tvångs- och barnäktenskap måste skärpas. Vi kan inte blunda för det faktum att tiotusentals ungdomar inte känner sig säkra på att de själva kommer att få bestämma om, när och med vem de ska gifta sig. Fortfarande pressas framför allt flickor, men också pojkar, till att säga ja, eller lovas bort utan sitt medgivande.
Detta är kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter och av barnets rättigheter. Dessa ungdomar behöver en kraftfull markering från samhällets sida att vi inte accepterar att barn och ungdomar pressas till att gifta sig mot sin vilja.
NYAMKO SABUNI ordförande i folkpartiets integrationspolitiska arbetsgrupp
ERIK ULLEN HAG
partisekreterare, folkparti
