KU:s granskning är en juridisk prövning mot någon form av regelverk eller praxis. I och med att granskningen är juridiskt grundad men utförs av politiker är det viktigt att KU:s ledamöter försöker skilja mellan regelverken och partipolitiken. Alliansen och oppositionspartierna blir vanligen överens när det är uppenbart antingen att ministern har gjort fel eller att ministern inte har gjort fel. Däremot kan det uppstå oenighet i gränsfallen, där det avgörande blir hur man tolkar fakta och regler.

I årets granskning finns det dock flera fall där allianspartierna menar att det är uppenbart att det saknas grund för kritik, medan de fyra oppositionspartierna ändå valt att kritisera. Kritiken framstår som i hög grad krystad och sådan kritik riskerar att skada KU:s anseende.

Många har en bild av KU som en arena för snäv partipolitik och vi brukar säga att KU är bättre än sitt rykte. När man ser oppositionspartiernas agerande denna vår funderar man på om det verkligen stämmer.

Ett ärende handlar om att Trafikverket gjorde en mindre lyckad upphandling av järnvägsunderhåll. Entreprenören vägrade fullfölja avtalet och det slutade med ett förlikningsavtal som innebar att företaget fick 125 miljoner kronor för att frånträda ursprungsavtalet i förväg. Trafikverket hade rätt att ingå förlikningsavtalet utan att fråga regeringen och förlikningen var den minst dåliga vägen ur situationen. Trafikverket informerade dock inte infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) om förlikningen. Hon framförde då till Trafikverket att hon borde ha blivit informerad.

Nu har oppositionspartierna beslutat att statsrådet ska kritiseras för att hon inte säkerställt att informationsöverföringen från Trafikverket till regeringen fungerar. När Trafikverket gör en blunder och sedan inte berättar det för ministern, då får ministern kritik av KU. Statsrådet sade åt Trafikverket att bättra sig, det vill säga hon såg ett problem och åtgärdade det – vad mer kan man begära?

I en annan anmälan framfördes allehanda anklagelser mot regeringen när det gäller handläggningen av finansmannen Antonovs önskemål om att bli delägare i Saab Automobile. KU har kunnat visa att vart och ett av dessa påståenden var felaktigt. När det inte gick att komma åt Maud Olofsson genom dessa anklagelser har oppositionen försökt att skruva till någon annan kritik och det kokade ner till att hon inte fört viss information vidare från General Motors till Riksgälden, nämligen upplysningen att GM inte ville se Antonov som delägare i Saab. Därigenom skulle hon indirekt ha givit Saab falska förhoppningar om att Antonov våren 2011 skulle kunna bli delägare.

Haken är bara att GM:s inställning till Antonov var väl känd för alla alltsedan december 2009. Riksgäldsdirektören sade också i en utfrågning inför utskottet att han hade svårt att se att det GM möjligen sade till Maud Olofsson skulle ha haft någon betydelse.

I ytterligare ett ärende får regeringen kritik för att den var för passiv när det uppdagades att USA:s ambassad bedrivit viss övervakning utanför ambassadområdet – trots att regeringen snabbt inledde en utredning och kallade till sig USA:s ambassadör för att ge Sveriges syn på saken.

Regeringen avbröt sin egen utredning när åklagare började granska om övervakningen inneburit att brott begåtts, men det är självklart i en rättsstat där politiken ska ge rättsväsendet arbetsro. Åklagarens arbete hindrade inte heller regeringen från att agera genom sedvanliga utrikespolitiska kontakter med USA, vilket innebär att regeringen har handlagt ärendet precis som man brukar göra.

Alltså: en minister får kritik för att en myndighet inte berättar om ett misstag för henne, en annan får kritik för att hon inte berättade något som var allmänt känt och så får regeringen kritik för att man agerat precis som man brukar i relationerna med främmande stater.

Det här är skruvad kritik som enbart är uttryck för snäv partipolitik. KU:s ställningstaganden ska kunna ge vägledning under lång tid framåt och då duger det inte att konstruera fram fel där inga fel finns för att ge sittande regering en knäpp på näsan. Både KU och svenska folket förtjänar bättre än så.

PER BILL (M)

vice ordförande i riksdagens konstitutionsutskott

ANDREAS NORLÉN (M)

riksdagsledamot i konstitutionsutskottet

MATHIAS SUNDIN (FP)

riksdagsledamot i konstitutionsutskottet

PER-INGVAR JOHNSSON (C)

riksdagsledamot i konstitutionsutskottet

TUVE SKÅNBERG (KD)

riksdagsledamot i konstitutionsutskottet