Tomas Rudin (S).

Det handlar om vikten av en bostadsform där ett brett spektrum av en stads befolkning kan, vill och får bo.

Tomas Rudin

I måndags, den 28 maj, beslutade den moderatledda majoriteten i Stockholm att plocka ut 1,3 miljarder kronor ur de kommunala bostadsbolagen. Det innebär att de plockar ut flera hundra miljoner mer än bostadsbolagens nettoresultat från föregående år. De gör det med stöd av sin ganska extrema tolkning av paragraf 5 i lagen om de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen, och det går att diskutera ifall den tolkning de gör är laglig eller inte. Det är emellertid en annan diskussion än den jag vill föra här och nu.

Samma dag som Stockholms kommunfullmäktige fattade beslutet om stora vinstuttag ur bostadsbolagen beslutade de också att sälja flera tusen av samma bolags hyresbostäder. Dessa beslut berättar tillsammans en berättelse om vart hän Stockholms bostadsmarknad är på väg.

Jag har vid tillfälle frågat finansborgarrådet Sten Nordin (M) hur mycket av Stockholms allmännytta han tänker sälja och hur mycket han vill ha kvar. Han har valt att inte svara, men å andra sidan kan de förändringar som skett i beståndet sedan Moderaterna fick makten 2006 tjäna som tydlig indikator. 2007 fanns i Stockholms tre allmännyttiga bolag, exklusive dotterbolag, 98 045 hyresrätter. Vid årsskiftet 2011/2012 fanns enligt bolagens årsredovisningar 74 640 allmännyttiga hyresrätter.

Det handlar om två saker: Stora försäljningar och låg nyproduktion. Försäljningarna har gått, och fortsätter att gå, snabbt. Det gör inte nyproduktionen. Alltså minskar beståndet i snabb takt. Ifall utvecklingen de kommande 10 åren skulle fortsätta såsom under de år då den borgerliga majoriteten i Stockholm fått bestämma över Stockholms allmännyttiga bolag, i samma takt som nu, skulle beståndet i Stockholms allmännytta vid årsskiftet 2021/2022 vara ungefär 11 819. Det är en starkt marginaliserad allmännytta.

I de debatter vi haft om försäljningar och ombildningar i Stockholm har Moderaterna vid mer än ett tillfälle upprepat att de säljer för att bygga mer allmännytta och för att upprusta befintligt bestånd. Argumenten har från början varit relativt tomma, då den låga nyproduktionen inom stadens bolag talat sitt tydliga språk.

Det som har förändrats är det faktum att pengarna från försäljningarna nu de facto plockas från stadens bostadsbolag för att finansiera Moderaternas Stockholmsbudget. Om det Moderaterna gör i år, det vill säga plockar ut mer pengar ur bolagen än bolagens faktiska årsresultat, blir praxis innebär det att Stockholms allmännyttiga bostadsbolag på några år inte bara kommer att utarmas beståndsmässigt, utan också ekonomiskt.

Stockholms allmännyttiga bostadsbolag är viktiga för hela Stockholms utveckling. Det finns flera skäl att det är så, men tillåt mig nämna ett. Stockholm är en av Europas mest segregerade storstäder. Jag tror vi alla kan vara överens om att det inte är särskilt bra för Stockholm. Flera forskare har pekat på sambanden mellan en stark allmännytta i alla stadens stadsdelar och en mindre skarp segregation. Det handlar om vikten av en bostadsform där ett brett spektrum av en stads befolkning kan, vill och får bo.

En ekonomiskt svag allmännytta med få lägenheter kan aldrig ha den samhällsnytta en stor allmännytta kan, helt enkelt. Därför är den politik för en försvagad allmännytta som Moderaterna i dag för en politik för ökad segregation. På vilka grunder gör Moderaterna den prioriteringen, undrar jag?

TOMAS RUDIN (S)

oppositionsborgarråd