Kris i svensk utrikesförvaltning

Sveriges utrikesförvaltning är i kris. I medierna rapporteras om anställningsstopp, sparpaket och fortsatta ambassadnedläggningar. Regeringen saknar en strategi för att hantera såväl personalfrågorna som Sveriges representation i världen.

Carl Bildts chefsegenskaper får hård kritik i olika undersökningar och den politiska ledningen för UD visar upp ett omvittnat ointresse för organisationen.

Sveriges Television har visat en programserie om svenska diplomaters arbete och programmens vinkel, orättvis eller inte, har gett upphov till stor tittarkritik.

Sveriges representation utomlands är en vital fråga för vår utrikes-, bistånds- och näringspolitik. Vi måste ha en kompetent utrikesförvaltning både på utrikesdepartementet i Stockholm och på plats ute i världen för att kunna förstå politiska, ekonomiska och kulturella trender och för att kunna upprätthålla relationer som ligger till grund för samarbete på en mängd viktiga områden.

Den personliga närvaron och de professionella kontakterna på regerings- och myndighetsnivå är oerhört viktiga för att främja svenska intressen.

Det ska ärligt sägas att problemen på UD inte är nya. Det är heller ingen fråga som bör diskuteras utifrån partipolitisk taktik.

Sveriges utlandsrepresentation är en fråga av nationellt intresse och situationen är allvarlig. Det är hög tid att göra en genomgripande översyn och skapa en bred överenskommelse till grund för en långsiktig strategisk lösning.

Socialdemokraterna vill medverka till en bred, partiöverskridande, översyn gällande UD:s ekonomiska situation och Sveriges närvaro med ambassader och andra beskickningar runtom i världen.

I översynen bör också ingå hur man kan beräkna såväl kostnader som intäkter i ett bredare perspektiv för en ambassad eller ett konsulat samt personalsituationen på UD och möjligheten att i framtiden rekrytera och behålla kompetens. För att få en fungerande personalsituation är det också viktigt att UD:s politiska ledning förmår prioritera både vad personalen ska göra och vad som måste prioriteras bort.

Regeringens brist på strategi är tyvärr slående. Utan egentlig parlamentarisk förankring läggs ambassader och generalkonsulat ned. Samtidigt sätter man upp nya ambassader. De fyller visserligen viktiga funktioner men på grund av stora säkerhetsrisker ligger kostnadsläget extrema högt. Detta går att ifrågasätta ur ett helhetsperspektiv.

I andra fall, som Angola, beslutar regeringen först om nedläggning för att sedan inom kort riva upp beslutet. Långsiktigheten lyser med sin frånvaro.

När man inom ramen för Sveriges utvecklingssamarbete minskar antalet samarbetsländer påverkar det också utrikesförvaltningen.

De så kallade biståndsambassaderna försvinner från länder där Sverige länge varit verksamt. Detta skadar arbetet med att behålla och utveckla relationer och partnerskap.

När andra länder etablerar sin närvaro på tillväxtmarknader runt om i världen gör Sverige tvärtom och lägger ned sina beskickningar. Sverige förlorar jobb och skatteintäkter.

Asien utgör ett exempel. Utvecklingen där kommer att ha en avgörande betydelse för hela den globala utvecklingen och ha stor betydelse också för den svenska ekonomin.

Många svenska exportföretag har redan idag en stor del av sin verksamhet förlagd till Asien. I detta läge lägger Sverige ned ambassader där och vi förlorar närvaro, kontaktytor och inflytande.

Socialdemokraterna vill lyfta frågan om Sveriges utrikesförvaltning över partigränserna. Det handlar om nationella intressen och behovet av en långsiktig strategi.

Man har dragits med ekonomiska problem under en längre tid och besparingar kan vara nödvändiga. Risken är dock stor att regeringens kortsiktighet i längden visar sig mer kostsam.

Det finns många kreativa vägar att pröva i den översyn vi föreslår.

En idé som förts fram i Socialdemokraternas internationella rådslag är att pröva möjligheten att nyttja biståndsmedel för att behålla svensk närvaro i utvecklingsländer, samtidigt som ambassaderna i större utsträckning ska kunna användas som mötesplats och dialogforum kring utvecklingsfrågor, demokrati och mänskliga rättigheter.

Det finns också tänkbara lösningar kring samfinansiering där flera av samhällets sektorer kan bidra. Inte minst är det intressant att vidare pröva ett utökat nordiskt samarbete.

Trots de effekter av den globala krisen som vi ännu bara sett början av är Sverige ett av de länder som bäst kunnat hantera globaliseringens negativa effekter och samtidigt kunnat dra fördel av dess möjligheter.

För att vi fortsatt ska kunna göra detta måste vi söka breda lösningar för vår internationella politik och närvaro.

URBAN AHLIN

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson