På Brännpunkt 15/11 kritiserar riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) det förslag som EU-kommissionen samma dag lade fram om en skärpning av regleringen av kreditvärderingsinstitut. Sigfrid argumenterar bland annat för att en ytterligare reglering av kreditvärderingsinstituten skulle inskränka deras yttrandefrihet.
Även om rätten finns att yttra en viss åsikt, har en yrkesutövare ansvar för att de bedömningar som görs är korrekta.
Aron Verständig
Som många vid det här laget redan känner till är kreditvärderingsinstituten viktiga aktörer på den globala finansmarknaden. Deras värderingar av olika typer av värdepapper, utgivna av såväl privata som offentliga aktörer, utgör viktiga delar i såväl EU:s (och därmed Sveriges) kapitaltäckningsregelverk som i riktlinjer inom den privata sektorn. Hur de ledande kreditvärderingsinstituten väljer att värdera olika värdepapper får därför direkt inverkan på de banker och övriga finansiella institut som har att efterleva dessa regelverk.
Det är mot den bakgrunden man ska förstå den kritik som under en längre tid riktats mot kreditvärderingsinstituten och deras verksamhet. Instituten har bland annat kritiseras för intressekonflikter samt för att de använder sig av icke ändamålsenliga metoder i samband med sin kreditvärdering.
Lagstiftare har bland annat kritiserats för att ha gett instituten ett slags kvasiofficiell status då viktiga delar i kapitaltäckningsregelverk gjorts beroende av institutens värderingar. Kritik har också framförts mot lagstiftare då uttryckliga möjligheter inte alltid funnits för en investerare som lidit en förlust till följd av en felaktig kreditvärdering, att stämma det kreditvärderingsinstitut som utfärdat kreditvärderingen.
Utan att gå in på detaljerna i det förslag som EU-kommissionen nu presenterat anser jag att viktiga steg tagits i rätt riktning. Ett ökat ansvar för kreditvärderingsinstituten kan fungera som en avskräckande faktor mot att meddela för höga kreditvärderingar på alltför svaga grunder. Även om rätten finns att yttra en viss åsikt, har en yrkesutövare ansvar för att de bedömningar som görs är korrekta. Även införandet av bestämmelser i syfte att minska de intressekonflikter som förekommer i kreditvärderingsbranschen anser jag vara av godo.
EU, som valt att göra viktiga kapitalmarknadsregler beroende av kreditvärderingsinstitutens bedömningar, har också ett ansvar för att reglera denna industri. Ökade möjligheter för investerare att få ersättning för förluster orsakade av felaktiga kreditvärderingar samt ökade krafttag mot intressekonflikter anser jag vara steg i rätt riktning. Steg som också bör uppmuntras av våra förtroendevalda.
ARON VERSTÄNDIG
doktorand i civilrätt, Stockholms universitet
