Just nu förbereder Trafikverket upphandlingen av Gotlandstrafiken från år 2017.

Signalerna från staten är tydliga. Det finns en tydlig intention att vältra över den högst överhängande risken för bränsleprisökningar på operatören av färjetrafiken. I klartext betyder det: betydligt dyrare biljettpriser och långsammare färjor. Sådana försämrade förutsättningar och ojämlika villkor för Gotlands utveckling kan vi som ledande politiska företrädare på Gotland inte acceptera.

Gotland är starkt beroende av stabila förutsättningar för den förbindelse som transporterar absolut mest människor och gods till och från Gotland - färjetrafiken. Havet är vår landsväg och snabbare kommunikationer under 2000-talet har möjliggjort ett helt nytt mönster av resande och därmed fördjupat utbyte med omvärlden. Ett utbyte som positivt har bidragit till att utveckla ön.

Gotland är i dag ett av de företagstätaste länen och även nyföretagandet ligger bland de högsta i landet. Besökarna som reser till och från ön utgör förstås en viktig grundförutsättning för näringslivet. Utvecklingen av snabbare förbindelser med omvärlden har också lett till att utvidga öns arbetsmarknad genom att långpendling även via färja har underlättats.

Sedan 2009 har Gotlands befolkningsmängd ökat och det är idag fler som flyttar in än som flyttar ut. Den totala befolkningsutvecklingstrenden ser ut att försiktigt vända uppåt igen.

Men allt detta riskerar att gå till spillo om staten väljer att minska sitt ansvar för Gotlands infrastruktur. Under den pågående upphandlingen av trafiken från 2017 har det kommit djupt oroande signaler. Signalerna är entydiga och handlar om att statens kostnader ska vara oförändrade eller lägre, oberoende av kostnadsutveckling för till exempel bränsle och tonnage, detta på bekostnad av trafiken, det vill säga resenärernas och fraktköparnas behov. Vi vädjar nu till regeringen och staten att ta sitt ansvar för att även Gotland ges stabila förutsättningar för utveckling när det gäller sin infrastruktur och livsnerven till fastlandet. Vi behöver likvärdiga villkor som det övriga nationella infrastrukturnätet - vilket ju byggs och underhålls med statliga pengar.

Redan med dagens avtalskonstruktion – den som vi alltså befarar att staten vill ytterligare försämra – har det stigande världsmarknadspriset på olja fått sådant genomslag på biljettpriset att resandet för första gången sedan de nya färjorna sattes i trafik har börjat minska märkbart. Mest priskänsliga är förstås turisterna, som har möjligheten att välja andra resmål.

Prisdiskussionen är inte ny utan har förts i många år. Men med tanke på att priset de senaste två åren ökat kraftigt har smärtgränsen passerats.

Kostnaden för biljetten och frakten är central, men för gotlänningarna och, inte minst, det gotländska näringslivet, är restiden och turtätheten nästan lika viktiga.

Vid sidan av stigande oljepriser riskerar trafiken dessutom att få bära kostnaden för ett byte till miljövänligare bränsle för att möta EU:s kommande svaveldirektiv. Att lägga även denna merkostnad på resenärerna vore inte bara katastrofalt för Gotland, utan dessutom helt orimligt. Något alternativt, mer miljövänligt resealternativ finns ju inte.

Med de snabbare färjorna blev det för första gången möjligt att resa över dagen, och kortare restid gör det möjligt att köra fler turer. Att bara köra långsammare för att minska bränslekostnaderna skulle kraftigt försämra Gotlands förbindelser med övriga Sverige. Att göra det av miljöskäl vore som att sänka hastighetsbegränsningen till 80 på alla motorvägar för att minska utsläppen.

Nej, miljövinsterna måste i stället hämtas genom att staten stimulerar teknikutveckling.

En förstudie som Region Gotland låtit ta fram indikerar att försämringar i trafiken kan kosta det gotländska samhället, och därmed i förlängningen också resten av landet, upp till 1,5 miljarder kronor per år, det vill säga cirka en tiondel av bruttoregionprodukten. Förstudien omfattar fyra branscher: turism/besöksnäringen, jordbruk/livsmedelsindustri, byggindustri samt tillverknings- och verkstadsindustri.

Gotland behöver nu få klart besked om att landsvägen kommer vara öppen för trafik även nästa år, och året därpå. Ingen annan region i Sverige får sin infrastruktur, sin livsnerv, och sin landsväg till omgivande ”fastland” med jämna mellanrum ifrågasatt på samma sätt som Gotland. Detta sker vid varje upphandling och i samband med att innevarande avtal omförhandlas och varje försämring eller fördyring av vår landsväg – färjorna – slår direkt mot Gotlands möjligheter att utvecklas.

Vi behöver garantier om att det kommer att vara ekonomiskt möjligt att resa på vägen. Detta är självklart för övriga Sverige – låt det bli självklart även för Gotland!

Partierna i regionfullmäktige på Gotland genom:

ÅKE SVENSSON (S)

regionstyrelsens ordförande

CHRISTER ENGELHARDT (S)

ordförande Socialdemokraterna Gotland

PER EDMAN (V)

ordförande i Vänsterpartiet Gotland

AMY ÖBERG (FP)

ordförande i Folkpartiet Liberalerna Gotland

EVA NYPELIUS (C)

ordförande i Centerpartiet Gotland

ANDERS SKANTZ (M)

ordförande i Nya Moderaterna Gotland

ISABEL ENSTRÖM (MP)

ordförande i Miljöpartiet de Gröna Gotland