Manu Sareen och Nyamko Sabuni

Världen kan i dag inte ens enas om att jämställdhet är något positivt.

Manu Sareen och Nyamko Sabuni

Sedan 1946 har FN:s Kvinnokommission sammanträtt vid 56 tillfällen. Det har varit en institution för framsteg för världens kvinnor och förbättringar för världens jämställdhet. Kommission var pådrivande när världssamfundet antog deklarationen om avskaffandet av all diskriminering mot kvinnor och initierande i skapandet av FN-organen Unifem och UN Women.

De senare kommissionerna har dock inte präglats av framåtskridande och optimism. På det jämställdhetspolitiska området finns ett omspännande motstånd mot nya framsteg, många länder vill föra oss tillbaka. Sverige, Danmark och likasinnade länder får numera lägga all energi på att försvara historiska landvinningar i stället för att bryta ny mark.

Vårt försvar sker med full kraft, men vi har svårt att ensamma hålla emot. Sedan framgångarna på FN:s fjärde världskvinnokonferens i Peking 1995 måste vi konstatera att utvecklingen gått bakåt. Splittringen mellan de länder som genuint tror på en jämställd värld och de som vill försvara könsgapen med kulturrelativism växer.

Det är en splittring som främst står mellan å ena sidan EU och å andra sidan Syrien och Iran som – flankerade av Vatikanstaten – leder gruppen av utvecklingsländer in på helt fel spår.

Aldrig är den oheliga alliansen mellan auktoritära islamistiska länder och Den heliga stolen tydligare än i deras strävan att förvägra kvinnor deras rätt till sexualitet och sexuell hälsa. Denna politiska kraft kompletteras av närmast obegränsade finansiella resurser från penningstarka amerikanska antiabortgrupper. Föreningen mot kvinnors frigörelse står stark.

De sista två årens kommissioner har varit särskilt oroande. 2011 års förhandlingar var nära att stupa på kravet från EU att, som alltid innan och helt självklart, ordet jämställdhet skulle nämnas i slutsatserna. Då stod vi på oss och vann, men i år var det inte möjligt. För andra gången sedan starten året efter andra världskriget har Kvinnokommissionen nu stängt utan att nå några överenskomna slutsatser. Världen kan i dag inte ens enas om att jämställdhet är något positivt, kommissionen som historiskt gjort skillnad gör det inte längre.

I ljuset av detta mottar vi med blandade känslor det önskemål som rests från FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon om en femte världskvinnokonferens 2015. Vi välkomnar en sådan – men enbart om det blir ett forum för framsteg. Vi kommer inte acceptera att en ny konferens 20 år efter Peking för oss 40 år tillbaka i de internationella jämställdhetssträvandena.

NYAMKO SABUNI

jämställdhetsminister

MANU SAREEN

jämställdhetsminister i Danmark