Inom tio till femton år börjar stora delar av den svenska kärnkraften avvecklas av åldersskäl.

Eftersom kärnkraften är klimatsmart och står för närmare hälften av svensk elproduktion måste vi inom kort få igång en byggnation av nya reaktorer som kan ersätta de gamla.

Med en mycket kall vinter bakom oss och en återhämtning i industrin var den gångna vintern en utmaning för svenska elkonsumenter. Elräkningen har kommit att bli ett hot mot hushållens privatekonomi. Men det är inte bara hushållen som drabbas. Priset på el avgör också den svenska basindustrins framtid. Höga elpriser äventyrar jobb och välfärd i Sverige.

Tre företag äger i princip hela den svenska kärnkraftsproduktionen. Det är statliga Vattenfall, finska Fortum och tyska Eon som delar på ägandet. Dessa kraftföretag har också många andra typer av kraftverk i vår del av Europa.

Priset på el styrs av utbud och efterfrågan. Kraftföretagen gör stora vinster på att det varit förbjudet eller i praktiken omöjligt för någon att bygga ny storskalig el-produktion under flera årtionden, samtidigt som efterfrågan på el har ökat. Ökning av utbudet, alltså nya kraftverk, har hållits tillbaka av mängder av politiskt fattade beslut. Småskaliga kraftverk har subventionerats fram, men kan inte ge tillräckligt med el.

Sedan ett halvår tillbaka är det tillåtet att bygga ny kärnkraft i Sverige. Det är alliansregeringens historiska energi- och klimatöverenskommelse som gör det möjligt att förnya våra kärnkraftreaktorer. Överenskommelsen är viktig och den lägger grunden för en långsiktighet i den svenska elproduktionen, även genom de långsiktiga spelregler för utbyggnad av det förnybara som nu genomförs.

Det finns emellertid ett par ofullkomligheter i energiöverenskommelsen som behöver rättas till. Den viktigaste handlar om vem som får bygga nya reaktorer.

Genom att en ny reaktor får tas i drift, först när en äldre befintlig reaktor stängs av och genom att nya reaktorer får byggas enbart på samma platser som de gamla, ges de tre nuvarande ägarna i praktiken monopol på att bygga nya reaktorer. Samtidigt är det just dessa kraftföretag som tjänar mest på att det inte byggs några nya kraftverk utan att ökad efterfrågan och litet utbud pressar upp priserna.

I klartext är det de som tjänar allra mest pengar på att inga nya reaktorer uppförs, som har fått ensamrätt på att uppföra nya reaktorer. Det är lätt att tänka sig andra aktörer, till exempel den svenska basindustrin som köper stora mängder elektricitet, som har större intresse att uppföra nya kraftverk.

Den nya reaktor som snart är färdigbyggd i Finland ägs i stor utsträckning av den finska bas-industrin, alltså de som tjänar på att utbudet ökar och att elpriserna hålls nere. Detta skulle kunna vara en attraktiv modell även för Sverige.

Det är Folkpartiets uppfattning att energiöverenskommelsen är viktig för Sverige. Det är ett stort genombrott att det nu är tillåtet att uppföra nya reaktorer. Att begränsa antalet i drift till tio och till befintliga geografiska platser var nödvändiga kompromisser för att erhålla tillräckligt stöd i riksdagen. Dessa grundbultar i överenskommelsen måste ligga fast.

Men energiöverenskommelsen behöver kompletteras med ett regelverk som gör det möjligt för nya aktörer att utmana de nuvarande tre kraftbolagen och bygga nya reaktorer. Det kan handla om regler som till exempel gör att en utomstående aktör som kommer in med en ansökan till regeringen att bygga ny kärnkraft kan utlösa en process där till exempel Vattenfall eller Eon blir av med rätten att bygga ny reaktor som ersättning för en av de befintliga.

Lagstiftaren har också givit en enorm makt över svensk energiproduktion till markägarna vid de nuvarande kärnkraftverken, eftersom detta är de enda platser där nya reaktorer får uppföras. Den mark som ligger runt de nuvarande kärnkraftverken måste kunna få disponeras av en ny energiaktör som får tillstånd att bygga en ny reaktor. Om till exempel svensk basindustri skulle vilja bygga en ny reaktor i Forsmark ska ju inte det bygget kunna stoppas av att konkurrerande kraftföretag äger marken och vägrar sälja den för att slippa konkurrens.

Ska Sverige också på 2000- talet vara en framgångsrik industri- och välfärdsnation krävs att det byggs ny kärnkraft i Sverige, som ersättning för de nuvarande tio reaktorer som tas ur drift inom ett par årtionden och som sammantaget i dag ger oss närmare hälften av vår el. Att elpriser hålls på en rimlig nivå och att energiproduktionen sker utan klimatutsläpp är ett nationellt intresse.

Att elpriserna stiger samtidigt som den så kallade elmarknaden har avreglerats tycker många är märkligt. Men det beror ju delvis på att det endast är eldistributionen som har avreglerats. Själva elproduktionen är i praktiken strängt reglerade oligopol. Därför är det motiverat med en reformerad lagstiftning som ökar konkurrensen, även när det gäller elproduktion.

JAN BJÖRKLUND (FP)

vice statsminister