De allvarliga politiska problem som möter svenska politiska ledare liknar dem som deras kolleger i övriga Europa och resten av världen brottas med. Ekonomiska problem, samhällsutveckling och miljöfrågor är några exempel på stora problem politiker brottas med. De flesta av dessa rör frågor som måste lösas på lång sikt. Det finns därmed svårigheter att se omedelbara resultat av politikernas åtgärder. Dessutom kräver de stora problemen oftast en uthållig och varaktig politik.
När betydelsen av valrörelserna ökar kan partierna i allt mindre utsträckning vila på vunna lagrar.
Magnus Hagevi
I den moderna demokratin är dock risken stor att politiker motiveras att fokusera på kortsiktiga lösningar, medan de stora långsiktiga problemen blir andra rangens frågor. Denna risk tycks enbart öka och en viktig orsak är sannolikt den moderna politiken och på vad sätt väljarna bestämmer hur de ska rösta.
I en ny omfattande och genomgripande analys av riksdagsvalet 2010 betonas vikten av valrörelsen. Långsiktig och varaktig inverkan på röstning genom klasstillhörighet, religiositet, stad och land samt liknande erfarenheter betyder allt mindre för väljarna när de röstar.
Allt fler byter parti mellan valen och bestämmer sig allt senare inpå valdagen. Det betyder att partierna i allt mindre utsträckning kan lita på väljarnas trofasthet utan istället måste anstränga sig att inför varje val på nytt vinna deras hjärta och hjärna. Partierna måste till stora delar uppvisa resultat under den gångna mandatperioden eller lova snabba förändringar under den kommande, inte tala om visioner eller vila på invanda lojaliteter.
I boken Den svenska väljaren, som inom kort utkommer på Boréa bokförlag, analyserar elva forskare knutna till Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar vad som ligger bakom väljarnas röstning i riksdagsvalet 2010. Analyserna baseras på ny och unik data från Surveyinstitutet i form av en frågeundersökning av ett representativt urval på 1497 personer som representerar de röstberättigade upp till och med 85 år.
I Den svenska väljaren framkommer att omkring hälften av väljarna redan bestämt sig för hur de skulle rösta innan valrörelsen satte igång någon månad innan riksdagsvalet ägde rum. Bland dessa väljare var det jämnt mellan alliansen och de rödgröna. Dessutom framkommer att lika många väljare skulle kunna tänka sig rösta på alliansen och de rödgröna. Men alliansen fick storslam bland den hälft av väljarna som bestämde sitt partival först under valrörelsen och kunde därför behålla regeringsmakten. Bland dessa väljare, där en majoritet uppgav att de bestämde sig för hur de skulle rösta under sista veckan före valet, tog Alliansen hem två av tre röster.
Valet 2010 tycks förstärka den internationella trenden. I Den svenska väljaren framgår tydligt att väljarna tar intryck av kortsiktiga faktorer under valrörelsen. På ett sätt som tidigare forskning inte kunnat visa framkommer att partiledare, plånboksfrågor och taktikröstning har stort inflytande när väljarna bestämmer hur de ska rösta. Till detta kommer att väljarnas åsikter i aktuella politiska frågor – till exempel om skolan, flyktingar och annat – tycks ha en ökande betydelse. Samtliga dessa faktorer gynnade till största del Alliansen. För Alliansen är dock denna väljarframgång kortsiktig. Om några år är det dags för en ny valrörelse. Den kan se annorlunda ut och ge ett helt annat resultat än valrörelsen 2010.
Valrörelsens stora betydelse för väljarnas röstning kan förändra svensk politik. När betydelsen av valrörelserna ökar kan partierna i allt mindre utsträckning vila på vunna lagrar. Allt färre väljare är så lojala att de är trogna sitt parti i ur och skur. Istället måste partierna vinna rösterna på nytt inför valen. Inom allt fler frågor kan partierna vilja visa på resultat redan inför nästkommande val. Därmed kan partierna få skjuta långsiktiga målsättningar åt sidan till förmån för kortsiktig röstmaximering.
Ett sådant agerande från partiernas sida innebär att fokus på valrörelsen ökar ytterligare. Politiken riskerar då att bli alltmer kortsiktig, medan allvarliga och långsiktiga problem diskuteras allt mindre i det offentliga samtalet.
MAGNUS HAGEVI
docent i statsvetenskap och ledare för Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet i Växjö
