Varje år får cirka 10000 barn i åldrarna 0-12 år en kontaktfamilj, det vill säga en familj som barnet får besöka en eller ett par helger i månaden. Barnen kommer ofta från socialt mycket utsatta miljöer med missbruk och psykisk ohälsa i familjen. Trots detta är kunskapen om insatsen och dess effekter mycket begränsad.
En ny enkät från Föreningen Psykisk hälsa visar också att barnen och kontaktfamiljerna ytterst sällan får någon information eller utbildning inför uppgiften. Det är hög tid att Socialdepartementet, Socialstyrelsen och SKL tar denna bortglömda insats på allvar.
Insatsen kontaktfamilj har funnits i Socialtjänstlagen sedan 1982 och är en av de vanligaste åtgärderna i den svenska socialtjänsten. Minst 100000 barn har haft en kontaktfamilj och insatsen fortsätter att vara populär, bland annat för att den bygger på frivillighet.
Barn som får kontaktfamiljer är dock en utsatt grupp. En studie från 2011 av Vinnerljung med flera visar att barn som får en kontaktfamilj löper en markant större risk än övriga befolkningen att få problem senare i livet i form av arbetslöshet, kriminalitet, psykisk ohälsa och självmord.
Det faktum att ett barn får en kontaktfamilj kan alltså vara en varnande markör. Det finns all anledning att noga följa och stödja dessa barn. Ändå är det påfallande tyst om insatsen. Den har hamnat i skuggan av exempelvis familjehemsplacerade barn, där statsmakterna och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har lagt ner betydande resurser på kunskapsutveckling. Ointresset för insatsen kontaktfamilj är också märklig mot bakgrund av de ökade kraven på att socialtjänsten bör välja evidensbaserade insatser.
Föreningen Psykisk Hälsa presenterar imorgon, den 14/2, en rapport där vi redovisar resultatet av en nationell enkät om insatsen. Över 60 procent av kommunernas socialtjänster svarade, och många resultat är tankeväckande:
• 88 procent av kommunerna har aldrig gjort någon utvärdering av insatsen.
• 75 procent anser att Socialstyrelsen borde utfärda riktlinjer för hur insatsen genomförs.
• Drygt hälften av kommunerna har inget informations- eller utbildningsmaterial att erbjuda kontaktfamiljerna.
• Det är bara 10 procent av kommunerna som erbjuder kontaktfamiljerna någon form av utbildning, övriga erbjuder bara ett introduktionsmöte med ansvarig handläggare.
• Det är bara 1/3 av kommunerna som erbjuder handledning till kontaktfamiljerna minst varje kvartal.
För över två år sedan föreslog Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68) att lagstiftningen kring insatsen kontaktfamilj bör kompletteras, genom att ålägga kommunernas socialnämnder att alltid följa upp hur insatsen genomförs samt att kontrollera kontaktfamiljerna mot polisens belastningsregister. Ändå har ingenting hänt.
Ointresset för insatsen kontaktfamilj är svårt att förstå men det kan få allvarliga konsekvenser. Barnen från utsatta miljöer kan gå miste om ett viktigt stöd i sin utveckling, kontaktfamiljerna lägger ner sammanlagt tusentals timmar på en samhällsinsats som ingen vet hur den egentligen fungerar; och klientfamiljerna – oftast ensamstående mammor – får ingen eller bristfällig information eller utbildning, vilket kan skapa frustration och onödiga konflikter.
Vi tror att insatsen kontaktfamilj kan fungera om den ges ett tydligt och konkret innehåll och om alla parter får ordentlig information, utbildning och handledning. Till exempel skulle kontaktfamiljerna kunna få i uppgift att ge läs- och skolstöd till barnen. Med förbättrade skolresultat ökar möjligheterna till en positiv livsutveckling och en god psykisk hälsa. Parallellt kan klientfamiljerna få föräldrastöd.
Vi uppmanar till följande:
• Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla kunskapen kring insatsen kontaktfamilj, genom att bland annat stödja utvecklingen av anpassade, utvärderade metoder för att främja utbildningen och hälsan som kan appliceras i kontaktfamiljer.
• Regeringen bör genomföra de förslag till ändringar i Socialtjänstlagen som Barnskyddsutredningen lade 2009 om uppföljning av insatsen och registerkontroll.
• Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bör stödja kommunerna i sitt arbete med insatsen genom att uppmuntra till kunskaps- och erfarenhetsutbyten, och ge stöd i arbetet med att rekrytera och utbilda kontaktfamiljer.
PER-ANDERS RYDELIUS
professor i barn- och ugdomspsykiatri, ordförande Föreningen Psykisk Hälsa'
CARL VON ESSEN
generalsekreterare Föreningen Psykisk Hälsa
LOTTA BERG-EKLUNDH
fil lic i socialt arbete
