Kultursektorn har fastnat i bidragsberoende. De stora förlorarna är de fria professionella kulturarbetarna.
Bidragsberoendet gör att tillväxten hålls tillbaka och kulturarbetarna inte får riktiga jobb. Tillväxt inom kultursektorn är nödvändigt för kulturens skull. Jobblinjen ska gälla även konstnärer och kulturarbetare.
Socialdemokraternas viktigaste kulturpolitiska löfte 2006 var att öka antalet statsunderstödda konstnärer från drygt 150 till drygt 300. Det är en skrattretande låg ambition för att förbättra kultursektorn som arbetsmarknad, särskilt med tanke på att den höga arbetslösheten är runt 18 procent, inom de konstnärliga yrkena.
Det visar också på en fantasilös och omodern syn på konstnärer som hjälplösa och bidragsberoende.
Men tyvärr dröjer även alliansregeringen med att presentera de konkreta åtgärder som behövs. Den utredning som offentliggjordes nyligen ska presentera förslag i slutet av 2008. Det är för lång tid. Redan nu borde exempelvis ett förslag komma för avdragsrätt för sponsring inom kulturen.
I väntan på det sjösätter Stockholm ett program för bättre villkor för konstnärer och kulturarbetare, så att kulturen kan utvecklas.
Det offentliga stödet till kulturen går, och ska gå till den kultur som inte är kommersiellt gångbar. Som liberal är det självklart att hålla fanan högt för ett högt offentligt kulturstöd.
Men bidragssystemet får inte utformas så att mottagarna blir beroende av det och slutar eller förhindras söka andra finansieringskällor. Politiken får aldrig ensam avgöra kulturens framtid.
Kultursektorns potential som tillväxtskapare är långt ifrån utnyttjad.
Den svenska kulturens andel av BNP är mindre än i många andra länder. Det finns alltså hinder för kulturens utveckling som måste rivas.
Det är dags att ta tillvara kulturens utvecklingsmöjligheter. Ett fritt och oberoende kulturliv är en självklar del av samhället. Det är grundläggande för det demokratiska samtalet och ett verktyg för människors möjlighet till bildning, personlig utveckling och kreativitet.
Tillsammans med moderaterna och kristdemokraterna i kulturnämnden ger jag Stockholms kulturförvaltning uppdraget att hitta lösningar för bättre villkor för kulturarbetarna.
Följande förslag kommer att utredas:
•Egna intäkter ska löna sig. Den som är duktig på att hitta ny, större publik och samarbeten med andra finansiärer ska premieras. Utöver det ordinarie verksamhetsstödet behövs därför ett bonussystem, som gynnar dem som lyckas öka sina intäkter.
•Konstnärer ska få skäligt betalt för sitt jobb. Staden ska vara en god arbetsgivare, som ger konstnärer skäliga löner. Konstnärer som anlitas av stadens institutioner ska dessutom alltid ha rätt till ett skrivet avtal.
•Många fria grupper av olika slag arbetar aktivt med marknadsföring, men många har ont om tid och resurser för att bygga långsiktiga strategier. Stockholms fria kulturliv ska därför erbjudas en fria gruppernas marknadsförare, som hjälper till att bygga upp kanaler för samordning, marknadsföring och biljettförsäljning.
•Stockholm ska delfinansiera EU-projekt. Om kulturprojekt i Stockholm får stöd av EU ska staden bidra till resten.
•Stockholm ska erbjuda Sveriges bästa förutsättningar för kulturexport. Export av Stockholmskultur gör att fler konstnärer kan öka sina intäkter. Goda exportmöjligheter lockar också fler konstnärer och kulturarbetare till Stockholm. Därför ska vi nu inleda en dialog med Sveriges exportinstitutioner, exempelvis Exportrådet och Svenska institutet, för att hitta konkreta åtgärder.
Stockholm inleder med detta ett omfattande arbete för bättre villkor för konstnärer av olika slag. Fler ska kunna försörja sig på sitt skapande.
