Just nu sitter vi, lärare och studenter på Konsthögskolan i Malmö, och intervjuar 25 av de hundratals unga människor som har sökt vårt Bachelorprogram i Fri Konst. De kommer från hela Norden, de visar sina projekt som innefattar allt från figurativt måleri till aktioner i det offentliga rummet.

I helgen hade en grupp studenter tillsammans med sin projektledare professor Annika Eriksson vernissage på ett stort utställningsprojekt i Folkets park i Malmö. De unga konstnärerna kommenterar Malmös politiska historia, från Amaltheamannen till ockupation av trädkronorna och en hyllning till arbetarrörelsens Malmö och Folkets egen park. Samtidigt startade ett tvåårigt projekt tillsammans med Universität Bildende Künste Braunschwig, International Academy of Art Palestine och Konsthögskolan i Malmö.

Temat flykt, Escape, kommer att belysas och undersökas i alla former – från Tysklands såriga närhistoria och den palestinska verkligheten till den form av eskapism som kan göra att konstnärer skapar sig egna världar, eller transformerar verklighet från den yttre till dess insida. På fredag öppnas vår årsutställning i hela vår gamla skolbyggnad. I vårt galleri öppnas samtidigt två MFA-examensutställningar. Sedan vidtar de intensiva textseminarierna där MFA-studenternas masterstexter ventileras tillsammans med skolans professorer och handledare.

Detta är vårt liv, och en svensk konsthögskolas liv. Oerhört mycket engagemang, arbete, tänkande, glädje och vilja till uttryck och kommunikation närmast exploderar här under några korta majveckor. Och så är det på alla konsthögskolor i Sverige under denna tid på året. Vi tycker att vi har en viktig uppgift, vi som arbetar på utbildningar för framtidens konstnärer. Vi tycker att konst är en oumbärlig del av samhället och en omistlig del av yttrandefriheten. Jag tror att många människor håller med oss.

Om några till äventyrs inte håller med, utan tycker att konst för länge sedan har sprängt alltför många gränser, så har de givetvis rätt till sin åsikt. Den rätten skyddas, precis som konsten, av yttrandefrihetsprincipen.

Ibland testas denna viktiga tolerans. Inte nödvändigtvis medvetet av konstnären, men genom människors ibland aggressiva reaktion på konstverk och handlingar som har lämnat den sfär som traditionellt har räknats som konstnärens – det vill säga objekt placerade i rum ämnade för att uppleva konst.

Ibland blåser små eller stora stormar upp – också inför konstverk som till fullo uppfyller också de mest konservativa kriterier på hur konst förväntas se ut.

Det är helt sant att jag ibland blir illa berörd av denna våldsamma aggressivitet och motvilja mot att försöka förstå. Men jag vet också att starka negativa reaktioner kan vara en försvarsmekanism, och ibland faktiskt vändas, om man ger människor tid. Och om konsten finns kvar.

Som handledare på en konsthögskola tillbringar man mycket och viktig tid tillsammans med den student man handleder. Svåra frågor, som berör både konst närlig relevans och etiska problemställningar , diskuteras givetvis i dessa samtal. Det är viktigt att studenten/konstnären förstår de konsekvenser som ett konstnärligt projekt kan få, särskilt om det utspelas i vårt gemensamma offentliga rum, och involverar människor som är helt ovetande om att deras handlingar och reaktioner blir en del av projektet.

Dessa ofta känsliga diskussioner om etiska problem är förstås inget nytt. Inte minst inom dokumentärfilm och fotografi har sådana diskussioner pågått sedan länge. Avvägningarna är inte alltid lätta att göra. En konsthögskolas ansvar är just att se till att denna handledning fungerar, och att samtalen sker.

Vilket beslut sedan studenten/konstnären fattar är hans/hennes eget val. Det som kan hända är att verket polisanmäls. Konstnären/studenten är givetvis upphovsman till det, och dess eventuella olaglighet får då prövas. Skolan har en skyldighet att förklara för studenten att detta kan ske. Men även som studerande är man myndig och måste själv välja om man är beredd att ta konsekvenserna eller ej.

Så kommer vi till den springande punkten: Ska ett sådant eventuellt olagligt eller etiskt problematiskt verk godkännas som examensarbete? Här spelar svåra avvägningar in. Traditionellt examinerar konsthögskolor ett konstverk i förhållande till dess konstnärliga relevans. Jag menar att detta är en viktig och nödvändig hållning. Annars riskerar skolorna själva att urholka yttrandefriheten. Vår uppgift är inte polisiär.

Men vår uppgift är att efter bästa förmåga stödja och handleda studenten på ett sådant sätt att denne har möjlighet att fatta sitt beslut och kunna stå för det.

GERTRUD SANDQVIST

Professor i konstens teori- och idéhistoria vid Konsthögskolan i Malmö