Nordic Battle Group under militärövning i Skövde.
Foto: Caroline Tibell
Däremot är det positivt att S ställer sig bakom den pågående försvarsreformen som man en gång var med och arbetade fram i bred politisk enighet i Försvarsberedningen. Verklighetsanpassning sker också genom att tidigare kraftiga budgtetneddragningar inom detta område ersatts med att det största oppositionspartiet lägger sig på samma ramnivå som Alliansregeringen.
Med det nya försvaret får vi fler soldater och sjömän, som är bättre utrustade och övade än tidigare, och som mycket snabbare kan användas om Sverige hotas. Medan i princip alla europeiska länder tvingas till försvarsnedskärningar kan Sverige i stället stärka försvarsförmågan tack vare stabila statsfinanser och en försvarsekonomi i balans.
I alliansregeringens budgetförslag överförs nästan en miljard från logistik och stödfunktioner till Försvarsmaktens förbandsverksamhet på två år. Detta handlar om pågående och genomförda effektiviseringar som grundas på Försvarsstrukturutredningen (FSU). En nästan tusensidig utredning med erforderliga konsekvensanalyser om hur stödet till Försvarsmakten kan effektiviseras.
Därutöver ger regeringen i uppdrag till Försvarsmakten och Försvarets Materielverk (FMV) tillsammans att under 2012 se över hur ytterligare överföringar kan göras i linje med Försvarsstrukturutredningens förslag. Detta blir däremot aktuellt först i nästa års budgetproposition.
Få funktioner inom försvaret torde vara så väl genomlysta som logistik och stödfunktionerna. Peter Hultqvists påstående att det saknas ordentligt underlag för de planerade överinföringarna ter sig därför märkligt. Eller vill Försvarsutskottets ordförande fördröja möjligheterna att stärka förbandsverksamheten genom ytterligare en utredning? Skulle S aktivt välja att verka mot att frigöra medel eller försena dem medverkar man till att undergräva försvarsreformens finansiering. Det bör på alla sätt beklagas.
Allvarligt är också att säga nej till svenskt huvudmannaskap för en nordisk stridsgrupp (NBG). Sveriges engagemang i EU:s stridsgruppskoncept växte fram under tidigare S-regeringar. Det var under Leni Björklunds (S) tid som försvarsminister som beslut togs att Sverige skulle ha ledningsansvar för NBG 2008. Inte minst har denna form av samarbete uppstått som resultat av de grymheter som tidigare skedde i det då sönderfallande Jugoslavien. Just för att förhindra fler folkmord i vårt närområde skapades stridsgruppen.
Under första halvåret i år hade Sverige återigen ledningsansvar för NBG. Det var enheter ur NBG11 som användes för att genomföra den svenska delen av Libyeninsatsen som nyligen avslutats. Insatsen var mycket framgångsrik, den var snabbt på plats, var väl organiserad och bidrog i högsta grad till insatsens framgång.
Det finns ett socialdemokratiskt arv kring nordiska stridsgruppen som dagens politiker tycks vilja bortse från. Än konstigare är att när väl försvarsreformen nu får genomslag i försvarets dagliga verksamhet kommer kommande stridsgrupper, så som 2014, kunna tas direkt ur befintlig insatsorganisation. Det handlar om att använda redan befintliga resurser och ställa dem till EU:s förfogande! Om man är för internationella solidaritet, hur kan man då vara emot det i praktiken? Flera länder, exempelvis Östersjögrannarna Lettland och Litauen, har tydligt signalerat starkt önskemål att bidra till NBG14 under svensk ledning. På så sätt axlar vi både regionalt ledarskap som europeiskt ansvarstagande.
Förhoppningsvis ser även S detta som en naturlig uppgift för den nya insatsorganisationen. Att den ska stå till EU:s förfogande. Det vore mycket tråkigt att inte solidariskt bidra med resurser som vi har. Insatsen i Libyen med uppgiften att skydda civilbefolkningen har visat sig vara lyckad. Det finns därför anledning att se fördelarna med fortsatt internationell samverkan inom ramen för NBG14.
CECILIA WIDEGREN (M)
försvarsutskottets vice ordförande tillika alliansgruppledare, riksdagsledamot, Skaraborg
HANS WALLMARK (M)
försvarsutskottet, riksdagsledamot, Norra och Östra Skåne
