För den som är nyanländ invandrare i Stockholm är Svenska för invandrare (SFI) en av de viktigaste nycklarna för att komma i arbete. I Stockholm har den enskilde stor valfrihet inom SFI och möjlighet till stor flexibilitet i studietiden. Det finns fortfarande delar inom SFI som behöver förbättras, men den kritik Anki Erdmann (V) levererar på Brännpunkt (25/4) grundar sig mer i ideologisk övertygelse än hur verkligheten faktiskt ser ut.
Det är inte acceptabelt att elever från olika nivåer blandas i en och samma klass.
Ulla Hamilton
Stockholms stad har haft ett valfrihetssystem inom SFI sedan 2001 då verksamheten upphandlades för första gången. I dag bedrivs SFI dels i kommunal regi i Västerort och i Söderort samt på SIFA (Stockholms intensivsvenska för akademiker), dels av tio upphandlade anordnare. Detta har ökat mångfalden och innebär en stor valfrihet för den enskilda eleven. Det har också ökat närheten till SFI. Genom den senaste upphandlingen finns undervisningen på 22 platser runt om i staden.
Det är uppenbart att det är just den enskildes valfrihet som Erdmann (V) motsätter sig. Erdmann utgår blint ifrån åsikten att kommunen är bättre på att göra människors val än vad människor själva är. Min uppfattning är precis tvärt om. De allra flesta är fullt kapabla att själva bestämma över sina liv och sina val.
Ett bra exempel på att vi hela tiden jobbar med kvalitet i fokus är den kommunala vuxenutbildningen i Västerort, en av de första verksamheter som jag i egenskap ordförande i Arbetsmarknadsnämnden fick ta tag i. Ett flertal rapporter visade att utbildningen höll låg kvalitet, tappade elever och kostade allt mer pengar. I dag har vi en ny, kombinerad SFI- och vuxenutbildning i Västerort. Problemen hade varit uppenbara i ett antal år utan att någon hade reagerat. Och det är just det som är kärnan. Om vi som politiker inte reagerar eller agerar när vi ser att en verksamhet inte håller måttet så spelar det ingen roll om den drivs i privat eller egen regi. För att vi ska kunna se detta i ett tidigt skede krävs det att vi har en god tillsyn och insyn. Men att en verksamhet bedrivs i kommunal regi är inte en garanti för att vi får ut bästa möjliga kvalitet för skattebetalarnas pengar och att ständigt tro att mer pengar löser alla problem är inte att ta ansvar.
Konkurrensutsättningen av SFI har bidragit till att samtliga verksamheter, både de kommunala och de privata, måste hålla en hög kvalitet för att vara relevanta. Stadens samarbete med de privata aktörerna regleras i avtal och dessa avtal ska självklart hållas. Därför är det inte acceptabelt att elever från olika nivåer blandas i en och samma klass.
I en storstad som Stockholm har vi möjlighet att erbjuda SFI på rätt nivå och det ska vi även fortsättningsvis göra. Den som inte följer avtalet med staden riskerar att bli uppsagd och det har också skett inom SFI.
Kvalitetsredovisningarna inom SFI är ett bra verktyg för att upptäcka brister och vi vet att det har funnits brister hos såväl privata som kommunala anordnare. Vid avtalsuppföljningar och vid besök på skolorna kontrolleras studieplaner, närvarorapporteringar och hur skolan arbetar med prov. Kvalitetsarbetet har dessutom intensifierats och kraven på att anordnarna kontinuerligt presenterar resultat och analys har skärpts.
Det finns fortfarande delar inom SFI-utbildningen i Stockholm som måste förbättras, i den delen är jag och Erdmann (V) överens. Ständiga förbättringar måste vara ledstjärna i varje verksamhet. Men att utifrån de problem som finns dra slutsatsen att kommunen ska bedriva all SFI-verksamhet i egen regi måste ses som det ideologiska utspel det faktiskt är.
ULLA HAMILTON (M)
arbetsmarknadsborgarråd i Stockholms stad
