I slutet av förra året fick Forum för levande historia i uppdrag av regeringen att genom en grundläggande kunskapsinsamling, seminarier, utbildningsinsatser och utställningar runt om i landet uppmärksamma kommunistiska regimers brott mot mänskligheten.
Frågan är inte ny för oss. Vi har redan arrangerat ett flertal seminarier utifrån en lärarhandledning vi gett ut till antologin ”Kommunismens ansikten”.
Vi har också programverksamhet på detta tema samt en särskild avdelning på vår webbplats där vi kontinuerligt fyller på med
information och material.
Innan vi kommit i gång med den mer utåtriktade delen av vårt uppdrag har vi dock fått kritik från flera håll. Vi har bland annat kritiserats för att ha gjort en egen tolkning av det uppdrag vi fått och att vara rädda för att ta oss an den kommunistiska ideologin.
Självklart tolkar vi som myndighet hur ett uppdrag ska genomföras på bästa sätt. Vi gör sedan ett grundligt förarbete och har vetenskaplig förankring i det vi gör.
Sedan i våras gör vi med hjälp av några av Sveriges mest framstående forskare och utländsk expertis en omfattande kartläggning och sammanställning av forskningen på området.
Forskarna har hjälpt oss att definiera och avgränsa vårt arbete, för att det vi presenterar ska bli korrekt, lättillgängligt och begripligt.
Vi har valt att fokusera på Sovjetunionen (inklusive exempelvis de baltiska staterna), Kina och Kambodja under 1917–1989.
Vår metodik är att utifrån faktiska skeenden identifiera mekanismer och förklaringsmodeller – såväl ideologiska som kulturella, ekonomiska, psykologiska och religiösa – som lett fram till de grava och väldokumenterade brott mot mänskligheten som begåtts under kommunistiska regimer.
Brott mot mänskligheten begås aldrig av en ideologi i sig. De begås av människor och stater som i ett visst givet skede och
vissa omständigheter tolkar och tillämpar hela eller delar av ideologin, i samspel med dessa omständigheter.
Naturligtvis kommer vi att ta upp den kommunistiska ideologin som förklarande faktor till de brott som begåtts. Men den är inte utgångspunkten för vårt arbete.
Skillnaden mellan dessa angreppssätt är större än ”hårklyveri”, vilket påståtts.
Forum för levande historia har också anklagats för beröringsångest gentemot andra organisationer som arbetar med att uppmärksamma förbrytelser under kommunismen. För oss handlar det dock om självständighet och integritet.
Vi är som myndighet ytterst restriktiva med att gå in i organiserat samarbete med privata intressenter, särskilt i fråga om politiskt känsliga frågor. Däremot har vi gärna kontakt med aktörer som arbetar med frågor som anknyter till våra.
Under våren 2008 kommer Forum för levande historia att presentera vårt arbete om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer.
Då, om inte förr, hoppas vi kunna visa att vi fullgjort vårt uppdrag på ett tillfredställande sätt.
ESKIL FRANCK
överintendent, Forum för levande historia
