Härsket svenskt kött från 1982 säljs i Polen avslöjar Svenska Dagbladet idag. Indignationen är stor över att det kött (ca 1,5 miljoner kilo) som legat i civila svenska lager under kalla kriget nu säljs till ovetande konsumenter. I Polen har det till och med serverats på restaurang. Det är osmakligt så det räcker, för vem vill gå på restaurang och bli matförgiftad?
Visst. Det är osmakligt. Men det mest osmakliga nämns mest som i förbigående:
”Enligt en särskild klausul i det avtal som upprättades av Jordbruksverket fick köttet bara säljas som livsmedel utanför EU, inom EU bara som djurmat. Ändå visar redovisningar som gjorts till Jordbruksverket att 120 000 tvåkilosburkar med köttfärsmix såldes till ett handels- bolag i Holland. Enligt dokumentet skulle partiet sedan vidarebefordras till Afrika via en mellanhand i Frankrike. Men lika mycket köttfärsmix, cirka 230 ton, har mellan 2006 och 2008 också sålts till EU-landet Polen.”
Låt mig förtydliga lite extra: ...bara säljas som livsmedel utanför EU, inom EU bara som djurmat. Djurmat inom EU = livsmedel i Afrika?
EU-länderna brukar göra ett rejält nummer av att vara den union som verkligen värnar om de fattigare länderna. Vi fnyser åt USA och slår oss för bröstet med ord som solidaritet, ansvar och utveckling i den så kallade tredje världen. Och våra svenska politiker är mest högröstade av alla. De är liksom lite förmer än andra och sätter en ära i att visa resten av världen vad solidaritet innebär.
Det låter fint när katten skiter, som min mormor brukade säga när hon tyckte att någon var mer än lovligt pompös och självrättfärdig. För det går alldeles utmärkt att exportera gammalt kött till länder utanför EU - men om lite av det härskna köttet stannar i ett EU-land blir det ramaskri.
Får en att fundera på vad EU-ministrarna egentligen anser om våra bröder och systrar i Afrika. Den amerikanska södern har visserligen bytts ut mot storstaden Bryssel och bomullsplantagerna har ersatts med lyxvillor och luxuösa våningar.
Om våra svenska politiker och övriga politiker inom EU verkligen är det minsta intresserade av att vara solidariska med den så kallade tredje världen måste de börja med att se tredje världens invånare som människor – inte djur. Det är knappast lovvärt att exportera djurmat som föda till människor, snarare visar det en förfärlig brist på moral och anständighet.
Är det i själva verket så att EU-politikerna ser tredje världen som en resurs att exploatera och att kritiken mot USA grundas på konkurrens om naturresurserna?
Den gamla kolonialistiska attityden gentemot de fattigare länderna i allmänhet – och gentemot kontinenten Afrika i synnerhet – lever kvar i högönsklig välmåga trots alla fina tal om solidaritet. Även i Sverige. Dags att sluta slå sig för bröstet. Stunden för självrannsakan är inne.
BITTE ASSARMO
fri skribent
