Forskning visar att när ungdomar når gymnasieåldern så avtar intresset för såväl föreningsliv som fysisk aktivitet.

Conny Fogelström

Kommunernas fritidsnämnders viktigaste samverkanspartners är idrottsrörelsen, föreningslivet och skolan. Föreningslivet gör en stor samhällsinsats för att främja folkhälsan men också stora insatser i socialt förebyggande arbete. Tillsammans har kommunerna och föreningslivet ett viktigt uppdrag i att erbjuda barn, ungdomar och vuxna goda möjligheter till idrottande i grupp eller på egen hand. Detta sker bland annat genom att tillhandahålla ett stort utbud av bad, idrottshallar, motionsspår, skridskobanor, skidspår och ytor för spontanidrott. Genom att främja idrott, motion och fysisk aktivitet förbättras folkhälsan, och detta gäller för alla åldersgrupper, inte minst barn och ungdomar.

I ett internationellt perspektiv är andelen föreningsaktiva högt i Norden och många barn och ungdomar i min hemkommun Täby ägnar också en stor del av sin fritid åt idrott och andra former av föreningsverksamhet. Detta är förstås jättebra men det finns också många barn som är inaktiva och passiva på sin fritid. Olika undersökningar visar att dessa främst finns i den äldre tonårsgruppen, bland flickor och personer med någon form av funktionsnedsättning. Forskning visar också att när ungdomar når gymnasieåldern så avtar intresset för såväl föreningsliv som fysisk aktivitet. Detta är inte bra av folkhälsoskäl, och kommunerna borde förstås ha som ambition att bidra till att fler stannar kvar längre upp i åldrarna.

En huvudtanke med kommunernas föreningsstöd borde därför vara att stimulera idrottsklubbarna att nå fler barn och ungdomar som i dag inte är aktiva. Ungdomar som vill idrotta bara för att det är roligt – utan att behöva tävla. Detta är angeläget om inte annat så av förebyggande folkhälsoskäl. Det skulle också behövas betydligt mer av prova-på-aktiviteter inom idrotten.

Mot den här bakgrunden har Stockholms stad från och med i år infört en så kallad ”idrottsbonus” i sitt föreningsbidragssystem. Man avsätter helt enkelt en särskild pott pengar för uppsökande verksamhet, och för att ge möjlighet till långsiktighet i arbetet är det möjligt för klubbarna att söka det här särskilda stödet för en period av upp till tre år. De två första exemplen är redan på plats och i bägge fallen rör det sig om föreningar som ska genomföra ”prova-på-fotboll” för flickor. Man samverkar med företaget ”Sambafotboll” som jobbar med en särskild pedagogik på området och som visat sig ha gett bra resultat.

Ett annat efterföljansvärt exempel från Stockholms stad rör stadens ”prova-på-verksamhet” under skolloven. I samarbete med Stockholms Idrottsförbund/Idrottslyftet ger man stockholmsungdomar chans att prova på olika idrotter i samband med loven och verksamheten har utvecklats för varje år. Detta borde utan större problem kunna anordnas även i andra kommuner i samarbete med föreningslivet.

Ytterligare ett lovvärt exempel är den ”Idrottens dag” som Danderyds kommun tidigare arrangerade på ängarna vid Danderydsberg. Där kunde kommunens alla föreningar ”ställa ut” sin verksamhet i något som kan liknas vid en mässa för föreningslivet. En tipspromenad organiserades med frågor och prova-på-aktiviteter vid varje station. Varför skulle inte även Täby kommun kunna arrangera något liknande i exempelvis Centralparken en helgdag under våren eller hösten? Ju fler som är aktiva och rör på sig, desto bättre är det ju.

CONNY FOGELSTRÖM (S)

oppositionsråd i Täby och landstingsledamot